Paradisäppelvägen 111

Gronsk Pyk!

2011-12-24T00:01:00.002+01:00

Nu har dagen återigen kommit då det är dags att önska varandra en riktigt Gronsk Pyk!

Min (tredje) teburk

2011-06-09T05:00:00.009+01:00

Min tredje teburk är spritt ny! Jag köpte den bara för någon vecka sedan på min lokala konsumbutik. Det är deras nya "retro"-stil, och den måste jag ju ha!

Det är en retroversion som skall föreställas den gamla klassiska "blåvitt"-serien av enkla butikens varor, men med kvalité. Ett fantastisk koncept på sin tid, med en stram, men lättigenkännlig design. Jag tycker att man skulle kunna lansera den igen. Billigt av bra kvalité. Billigt utan att vara sekunda varor som kompromissade med smaken. Jag kommer med glädje ihåg den blåvita lätt-ketchupen.. Inga sötningsmedel, utan bara mindre socker... och fortfarande esxcellenta tomater! ... Vilket gjorde en mycket god ketchup.

I denna burk har jag direktimporterat starkt svart Green Label-te från Tanzania. Det skall alltid kokas mycket starkt - nästan som tjära, svart som synden, och en stor mängd honung för att det skall bli perfekt... Dricks med fördel ur espressokoppar då det blir ett så starkt och sött the att dessa koppar passar alldeles utmärkt om teet tillagas på rätt sätt.

Min (andra) teburk

2011-06-07T06:00:00.009+01:00

Nu fortsätter vi Te-burkstemat efter en lång UppCon-helg. Min andra Teburk är den som jag själv haft längst. Det är en teburk med Musse Pigg på. inköpt i England, antingen av en kompis jag tyckte mycket om eller av mina föräldrar för en massa år sedan... I den här burken har jag en något mildare thé, nämligen äkta Skansen-blanndning. En blandning som fungerar för nästan vem som helst.. Et typiskt frukost-the, eller ett the som man dricker en ljus ljummen sommarkväll ute i parken (eller trädgården om man har en sådan) tillsammans med en god bok! (Just i kväll blir det "Spook County" av William Gibson).

Burkens motiv är lite lagom ankistiskt med generiska Musse Pigg-bilder. Framsidan är prydd av affischen till kortfilmen "The Whoopee Party" (1932), en lite trevlig musikalfilm med Musse och Mimmi, men ingen jättehöjdare.

Du kan vinna en tatuering...

2011-06-06T23:43:00.000+01:00

Testa själv.. Billigt blir det om inte annat. Tävla här.

UppCon, Dag 3

2011-06-05T20:51:00.000+01:00

Oj.. Tredje dagen var kortare än de andra... men för mig blev det desto instensivare. Jag fick börja med att åka ut långt ut på landet för att hämta bilen. Det var bussar och tåg och buss och mera buss... Sedan bar det iväg till Uppsala. Söndagen var öppen för allmänheten i dag, så det var mer annorlunda frågor, och det var en helt annan publik. Trots det så gick rea-manga som smör i solsken... och solen var betydligt mildare i dag än den varit tidigare under helgen... Sedan packa, och sist hem igen... Lång dag blev det likväl.

Kramar var det generöst med!

Hur kan man inte köpa YAOI av den här försäljerskan?

Tre dagar med tiotimmarspass i 30-gradig värme och på kullerstensgolv... Det kan knäcka den bäste.. till och med Super Mario Staffan!

Alla sätt att sälja manga är bra!

Ihoppackning... och lasta bilen... Sedan hem...

En intensiv, varm och arbetsam, men trevlig helg!
Hoppas alla som var där hade det kul!

UppCon Dag 2

2011-06-05T00:33:00.000+01:00

Inte hinner man ta särskilt mycket bilder när man jobbar på mässa, precis... men jag är ju piskad att ta några cosplaybilder när det är Cosplay-SM alldeles bredvid!

Annars var dagen i stort sett som gårdagen. I försäljningstältet är mycket sig likt. Kim W Andersson satt dock vid grannbordet i dag och signerade sitt eget albuM "Love Hurts" och gjorde reklam för tidningen Utopi. Det verkar ha varit lyckat för fansen strömmade till och köpte slut på lagret. Kim fick till och med presenter av sina fans.

Kim W. signerar och är cool på samma gång.

Kim W. passar på att fota cosplayer som är som tagen ur "Love Hurts".

Fem över tio började man stänga av försäljningsdelen sp jag fick gå hem... Sju minuter över tio började basgångarna dunka så hela Uppsala studsade i takt...

Förnedrande bilder har letat sig fram till Facebook... Usch...

Nu.. Sova.. Skall upp tidigt och hämta bilar i morgon...

UppCon, Dag 1

2011-06-04T00:24:00.000+01:00

Aaargh! Den här dagen blev längre än i går.... Kom inte iväg från UppCon förrän runt 22:30... Var hemma halv ett. Långa timmar av sol, värmne, kvavt och det gick åt MYCKET vatten!

Men, men... Det är ju roligt på samma gång!

Så här såg det ut mest hela tiden. Ingen tid för foton, precis.

Som vanligt rykande åtgång på »Björn»-bordet, dvs. YAOI/BL/etc.

Kolik förlag är närmaste granne och vi delar bord. Här Loka Kanarp vid Kolikbordet!

Emma-tan och Hime-chan fixade hela dagen, tills jag kom.. Då försvann kunderna! :-)

Mycket Manga blir det... Inte underligt att det tog två lass att få hit allt!

Var hittar men internet-trollet, då? Jo vid YAOI-bordet... Vem vet vad han tänker ta sig till?

Många riktigt bra kostymer i år.. Den här är otroligt välgjord, men ack så varm den måste vara...

Många bra cosplayare i år.. Inte så många link, men desto fler Monkey D. Ruffy och Chopper från One-Piece. Furrisarna verkar breda ut sig också. Internet-fenomen som cosplay.. tja.. vi hade ju ett troll vid YAOI-bordet... Det fanns flera.

UppCon, Dag 0

2011-06-02T22:57:00.000+01:00

Aargh! Nu är det dags för UppCon igen... dagen före så blev det fram och tillbaka två gånger mellan Stockholm och Uppsala... Från Staffars förråd och butik till stora Expo-tältet på Vaksala torg... Trots att jag åkte lite fel och höll på att landa oss i Västerås i stället för Uppsala som var avsikten...

Staffan lastar bilen

Tältlägret. Besökare har tältat i en vecka för att vara först i kön...

Grannens bord klart för morgondagen...

Staffars bord klart för morgondagen... Nåja, det skall plockas upp på morgonen i morgon...

Stora orosmomentet... Scenen... med de STORA högtalarna... Bara två meter från försäljningsbordet... Kanske man skall ta med sig hörselskydden tills i morgon?

Startade 12:00.. puh.. hemma 21:30... Lång dag.. i bil... Nej, nu skall jag ta en dusch och lägga mig!

Thé, Té, Te, The.. Kärt barn har många namn.

2011-06-02T09:09:00.001+01:00

Min gode vän Karl-Erik har startat ett internet-meme som nu sprider sig runt bloggvärlden genom att posta bilder på sin teburk. Som dedicerad the-drickare så vill jag ju inte vara sämre, men eftersom jag har flera teburkar så får det hos mig bli en liten följetong.

Först ut är min äldsta teburk.

En bleckburk från Nordiska Kompaniet. Tillverkad av A.-B. Hugo Brusewitz Bleckvarufrabrik i Göteborg. Det är en känd bleckburkstillverkare, och sällsyntare burkar ur deras produktion betingar höga priser på marknader och auktioner.

I denna utsökta burk förvarar jag så klart nyrostat direktimporterat starkt svart Ceylon-Te från Sri Lanka, och en påse rent örtthe med kamomillblomster. NK:s Tehandel finns ju faktiskt kvar, så kamomillblommorna är inköpta där. Någon Ceylonblandning kallad "Lunchtte" har jag dock inte hittat... Risken finns att denna blend försvann för länge sedan...

Sådär så lämnar jag över stafettpinnen till nästa bloggare... Har du någon teburk?

Okänd (?) serie efterlyses ( II )

2011-04-03T17:42:00.000+01:00

Här är en liten serie jag inte kan identifiera. Den är säkert välkänd för er, min två läsare, men för mig är det inte så lätt. Huvudpersonen är flickan i förgrunden.

Hon verkar vara naiv och lite korkad och skämten verkar röra sig huvudsakligen runt detta. I översättningen har jag inte hittat något namn på varken henne eller andra seriefigurer. De kallas bara "flickan", "frun", osv. hela tiden.

Serien publicerades i tidningen Allers 1935 utan egen titel, med texten under serierutorna. Enda ledtråden är att ©opyright är "Funny Wonder", och det är namnet på en brittisk humor/serietidning, vilket kan vara en ledtråd eller kanske en återvändsgränd.

Någon som har en aning och som kan hjälpa mig?

Sju gånger Magica!

2010-12-03T02:19:00.001+01:00

Magica smyger bakom en
buske på omslaget till
Kalle Anka & C:o nr 49/2010

Ahh... efter att ha jobbat till åtta på kvällen... och pulsat hem igenom snötäckta gator... famlat fram i den mörka natten av krossade gatlampor... skakat av mig den 20-gradiga kylan på vägen... Så lyfts mina sinnen till oanade höjder och ett stort och lyckligt leende splittrar den sista isen i mitt ansikte när jag öppnar min brevlåda och möts av ett glatt återseende!

Ja, nummer 49 av Kalle Anka & C:o bjuder inte bara på upplösningen av en klassisk Barks-serie utan man har till och med rotat fram ett gammalt klassiskt... och då menar jag KLASSISKT Barks-omslag. Det är frågan om omslaget från Uncle Scrooge 48 - ursprungligen publicerad 1964. (... eller rättare sagt, den med några streck skilda versionen från Uncle Scrooge 138 från 1977)
Omslaget hör samman med att Barks-klassikern "The Many Faces of Magica de Spell" får sin upplösning i det här numret. En spännande, fyndig och välberättad serie från den store mästaren och ett omslag i samma stil. Tyvärr lämnar färgläggningen lite att

önska... Som det numera brukas så är det högdagrar och toningar som inte hör hemma i bilden och drar ner intrycket ganska mycket – men sådant får man ju vänja sig vid nu för tiden. Det blir lite för mycket lek och ger ett oseriöst intryck.

KA&Co kör ganska ofta Barks-repriser, men det är mer sällan man ser klassiska omslag. Det är i alla fall en trevlig omväxling mot de senaste årens trend att köra fler och fler omslag som bara är förstoringar från serierutor i tidningen. Det BLIR faktiskt en trevligare tidning med riktiga omslag! Varför man valt att ta fram det här omslaget kan jag bara spekulera i... men jag hoppas att det är någon kunnig person i någon beslutande ställning som gjort det av kärlek till disney-serier, och inte bara av rent ekonomiska skäl.

Nåja, men till innehållet då... Innehållet är väl viktigare än omslaget? Lever serierna upp till emballaget? Njae, jo, både och.

Barks-historien är ju en av de stora klassikerna från den bästa tiden. Resten är lite blandad kompott... Inget riktigt dåligt, men heller inget riktigt bra.

Det hela inleds med "Ärligt talat" av Paul Halas till Carlos Motas teckningar... Storyn är lite bättre än Paul Halas brukar komma med, men vi känner igen grundintrigen från filmen "Liar Liar" med Jim Carrey... Carrey lyckas bättre. Det är dock inte dåligt... Carlos Motas teckningar räddar de små hålen i intrigen och ser till att det hela får ett hyffsat flyt. Det är dock ltie överspelande ankor - som vanligt - och dynamiken och bildberättandet är duktigt men inte innovativt.. lite skojiga bildvinklingar och perpektivförskjutningar får det hela att flyta ganska bra. Det är en duktigt gjord liten sak som är helt okej även om vi inte talar mästerverk här...

Nästa aktstycke "Saknade slantar" får också betyget "okej". Manuset är av Frank Jonker och är riktigt trevligt. Ingen höjdare här heller, men god fantasi och oförutsägbart. Tyvärr så dras betyget ner lite på grund av Sander Guliens teckningar. Hans knattar och blandade bifigurer är hemska och trots att hans vuxna ankor är helt okej så känns alla andra figurer från borgmästaren till björnbusarna ganska oigenkännliga. Bildberättandet lämnar mycket övrigt att önska. Storyn är annars en ganska vanlig grundhistoria med knattarna som samlar in pengar åt gröngölingarna, och försöker få farbror Joakim att lätta på plånboken. Då detta misslyckas så vill Kalle hjälpa till. Detta har vi hört förut, men det här är faktiskt lite nytt och fräscht och man blir lite överraskad.. Jag gilla rockså Kalles insats i den här historien. Om den tecknats bättre så hade vi faktiskt haft toppbetyg!

Sedan har vi en söndagssida av Bob Karp/Al Taliaferro från 1942. Ett enkelt skämt, men med bravur. Får självklart högsta betyg.

Sedan kommer en vintersaga med Knattarna hemma hos farmor. Mårten och Oppfinnar-jocke ställer så klart till det för våra stackars knattar. Inte helt dum, och faktiskt trevligt berättad. Den är skriven av Frank Jonker &ndashM som faktiskt utmärker sig i det här numret. Bortsett från klassikerna så är hans historier de bästa. Tyvärr så verkar han ha osis med tecknarna. Den här historien är tecknad av signaturen Colomer, som tecknar okej. Bättre ankor än Sander Gulien, och det är faktiskt lite bättre bildlösningar och bättre bildberättande. Några oortodoxa ramar kan man se också.. Sådana småsaker som höjer läsupplevelsen lite. Ingen jättehöjdare, men har sin förgyllning.

Från "ödets Lotter" av
Jaap Stavenuiter.

"Ödets lotter" är en kort historia skriven av Bo Torstensen. jag känner inte till Bo, men han verkar vara lite mer än bara en avdankad manusförfattare. Det skulle kunna bli riktigt bra, men lyfter inte riktigt. Den är också "okej". Teckningarna av Jaap Staveniuter känns lite bekanta - och det kan nog bero på en inspiration av van Horn, eller är det kanske Freddy Milton jag tänker på? Lite tråkigt tecknat är det även om ankorna har en okej dynamik så är det även här lite övertoner och lite överspelat här och var. Medelbetyg med andra ord, men med ett hopp inför framtiden,. Det känns som om både Bo och Jaap har potential att göra betydligt mer. Historien är annars ganska generisk. Jag brukar tänka mig en historia och sedan byta ut huvudfigurerna mot Hacke Hackspett eller någon annan icke-disney-serie. Om det går lika bra så är historien lite väl generisk. Den här är lite på Hacke Hackspettgränsen

Nästa serie är faktiskt numrets nerköp. "Vågmästaren", en ensidesserie av Jan Kruse med Sandor Guliens teckningar. Om den förra var på gränsen så är den här definitivt en Hackspett-luktande serie. Ja, jag skulle väl till och med säga att Kalle här spelar en roll som normalt tilldelas Långben! Tyvärr inte någon av de bra Långbenserierna heller... Det korta manuset är helt generisk och skulle kunnat befolkas av i princip vilka figurer som helst från Tom och Jerry till Scooby och Shaggy, men passar ovanligt dåligt in på Kalle. Det enda det hela behöver är någon figur som kan kallas "dum" eller "korkad"... och skämtet är inte ens särskilt kul... Speciellt inte när man bygger upp det som man gör här, nej, som en halvtaskig Långbensida i söndagssideformat så skulle jag kanske köpa den, men inte som den är nu.

Original-Berra. Lite tuffare.
Tecknad av Floyd Gottfredson ur
"Musse Pigg och Äggtjuvarna". Historiekod: YM 003

Sedan kommer något så ovanligt som en Långben och Berra-serie. Berra – den gamla ex-tjuven från 1930-talets Gottfredson-historier som återupplivades för några år sedan av Egmont i Danmark – verkar ha blivit en favorit bland danska manusförfattare. Den här är skriven av Lars Jensen och inte så oäven. Nu tycker jag bättre om Gottfredsons Långben som inte var korkad - utan bara lite stereotypt "bonnig" (och faktiskt hade en stor portion bondförnuft) framför nästan alla andra Långben-varianter, men den här funkar ganska bra, och idén att matcha honom mot den inte heller alltför smarte Berra är ganska okej. De blir lite två inte alltför brighta kompisar med goda intentioner som slår bakut.. utan att det skall falla till lyteskomik a'la "Dum och Dummare". Dock verkar lars Jensen inte känna till Berra särskilt bra och i varje fall inte läst hans debutserie "Musse Pigg och Äggtjuvarna" (ett veritabelt mästerverk av Floyd Gottfredson)...

Summa summarum... en stark trea. Ja, detta är et thelt okej nummer. Barks lyfter som vanligt, men faktiskt inte riktigt dåligt. Det brukar alltid vara någon riktig dålig serie - men inte i det här numret. Helt okej läsning!

Adèle Blanc-Sec (II)

2010-11-20T11:41:00.000+01:00

Jacques Tardis Adèle Blanc-Sec ("Les aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec") i Sverige känd som "Adèles extraordinära äventyr", har blivit film, regisserad av ingen mindre än Luc Besson. Ingen svensk premiär kommer det att bli enligt uppgift... :-( Det är ju tråkigt, men jag får väl försöka fånga upp den på DVD... Jag undrar varför? En film av Besson borde ha en chans även som biofilm tycker jag... eller är det språket som gör att filmbolaget inte tror på den?

Adèle och Adèle... men det är samma hatt!

Folkhemsrasismen...

2010-10-10T00:21:00.000+01:00

"Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori
Den har ett mycket enklare ursprung
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet
Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret
Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla
Okunnighet om andra människors särart
Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium
En förhandsrätt
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort
Har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra
Att gradera människor med en sådan måttstock
Står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde
Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen
På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken
Därför ligger fördomen alltid på lur
Även i ett upplyst samhälle "
-- Olof Palme (1927–1986), Radioanförande, juldagen 1965

Fynda - största loppis i stada!

2010-05-30T13:59:00.000+01:00

I dag är det återvinningsfestival i Hornstull i Stockholm. I praktiken så betyder det att hela stadsdelen förvandlas till en enda stor jätteloppis! Jag har sprungit runt där hela förmiddagen och är nu helt slut. Jag har sett allt från en amerikansk basebollhandske till en porslinshund i tvåmetersklassen.

Bästa fynden? En bevingad dalahäst för en tia, en "änglahäst", och "Dotterbolaget - antologin" som låg i en gratislåda. Sedan har jag kånkat hem kassar på kassar på kassar med serialbum i största allmänhet... Jag Kalle Anka, Jag Musse Pigg, Jag Långben och 365 dagar med Musse Pigg för 150 kronor... Det är väl ett okej pris även om de var ganska slitna.

Dotterbolagets antologi har jag letat efter ett tag, nu. Jag har aldrig haft chansen att köpa den på SPX förut eftersom dotterbolaget alltid har fullt med fanzin som jag saknar, så pengarna tar alltid slut innan jag kommer till att köpa antologin... men nu slipper jag! Nu har jag den... och jättestimulerande läsning har jag framför mig!

Glad Towel Day! - Du har väl inte glömt din handduk?

2010-05-25T05:27:00.001+01:00

En handduk, står det, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den instelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde - man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden i Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser så starkt över Kakrafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser eller mot en blick från den Dreglande Dånfinken på Traal (ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om du inte kan se det, kan inte det se dig - ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren.

Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke-liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvättlapp, tvål, en burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt, etc, etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna liftaren någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat "förlora"? Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med.

--- Douglas Adams (1952–2001),
Liftarens guide till galaxen (The Hitchhiker's Guide to the Galaxy)

Seduce me!

2010-05-11T18:06:00.000+01:00

Seduce me - Isabella Rosselinis berömda filmer om djuriskt sexliv...

UppCon: Uppföljning...

2010-04-15T07:34:00.030+01:00

Niklas Stockenstrand - en av mina kollegor i Staffars Seriers monter på UppCon har låtit mig ta del av sina bilder. Då han lyckades väldigt bra, och har mycket fler trevliga poserade bidler så tänkte jag dela med mig av dem här (med Niklas tillstånd så klart):

Vi börjar väl med att visa en bild som jag själv missade... De tre prinsessorna i SF-bokhandelns monter. Vi var alla imponerade.. Speciellt av två saker.. Dels hur man orkade stå hela lördagen (som var så kall och fuktig att jag fortfarande känner av det) med bara axlar och dels hur man kunde komma in i montern med de vida kjolarna! Synd att jag själv missade att ta några bilder på den glada trion, men vi hade ganska högt tryck på vår monter... Alltsomallt så hoppas jag att alla som var där var nöjda och att alla hade kul!

Livet i åtta bitar... eller.. pixelhämnd!

2010-04-14T06:00:00.002+01:00

Ibland postas det filmer på nätet som är riktigt, triktigt bra...

PIXELS by PATRICK JEAN.
Uploaded by onemoreprod. - Arts and animation videos.

Adèle Blanc-Sec

2010-04-12T06:00:00.001+01:00

Jacques Tardis Adèle Blanc-Sec ("Les aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec") i Sverige känd som "Adèles extraordinära äventyr", har blivit film, regisserad av ingen mindre än Luc Besson. Ingen svensk premiär har utannonserats, men en längre trailer har släppts med engelsk text..

Grym film som bygger på en grym serie. Komemr den till Sverige så skall jag bestämt se den på Bio.

Se trailern och lägg märke tilL Arumbaya-fetischen alldeles i början!

Uppcon: Dag 3

2010-04-11T20:13:00.002+01:00

Sista dagen på Uppcon för Staffars Serier. En hård, men givande helg har det varit. Det har gått bra, men den lymmel som snodde vår pirra skall veta att på domedagen skall vi alla vägas på våg.

Kön var lång när de började släppa in, och folk formligen strömmade in. Tältet var fullsatt nästan ända fram till slutet.

Våra grannar (SF-bok) hade gett upp och gått hem. De överlät hela söndagen till oss.. Vilket vi inte kunde klaga på, då det var en fantastiskt bra säljdag.Jag tror det var ett misstag att inte stå där på söndagen trots att det är en kort dag. Allmänheten hade tillträde till Vaksala torg och handlartältet. Många kunder frågade efter Svensk manga, och eftersom SF-bok hade gått hem så blev det Uppsalas egen Stolthet - Seriezonen - som fick försvara den svensköversatta mangans färger. Synd att de gick hem.. De tre prinsessorna som de hade i sin monter på lördagen gjorde stor succé och jag hörde många positiva reaktioner. Nå, Staffan? Blir det Staffan och Staffar som Dirty Pair nästa år? .. och Håkan som Kiki? I så fall lovar jag att komma som Porco Rosso... :-)

Jämnt tryck vid YAOI-bordet... Kunderna slängde sig som vargar över de vackra pojkarna och deras tragiska kärlekshistorier framför Emma, vår YAOI-expert. Faktum är att YAOI-bordet hade högt tryck hela helgen.. Ända fram tills vi började plocka ihop dem. Figurerna gick bättre i dag på söndagen. En liten figur-rea gjorde slut på en mängd gamla godingar som hängt med några år. Men under helgen så har en hel del hittat glada köpare som handlade en länge eftersökt figur till fullt pris. Många komplimenterade oss för att vi hade ett urval som avvek från alla andra.

Mycket fanns att köpa. Nästan alla hade stackat upp med one-piece-prylar. Här har vi Coppa/Chopper, läkaren/renen i serien One Piece. Så skall man döma av vad som fanns till salu så är One-Piece fortfarande hett. Andra saker jag lade märke till: Kingdom hearts, Naruto, Totoro, Hello Kitty... Allt säljer fortfarande. (Studio Ghibli är alltid populära..) Dagens överraskning: One-piece-plyshfigurerna var © Disney!!!

Vi pratar ankism här!

Cosplayarna kom så klart förbi i stor mängd... Kom det en ängel förbi? Är det inte en ovanligt kattlik ängel? Nåja.. vi säljer Hello Kitty för 150 kronor styck... Se där - Inu-Yasha och Kagome tittar på figurer...

Lite fanservice - Yuri action - till våra kunder som kom och förgäves frågade efter Yuri-manga. Tyvärr! De få vi hade gick väldigt fort. Dels "Voices" som är otroligt bra, och dels så sålde vi Maka-Maka till en orakad yngling med glitter i ögonen och pengar på fickan.

Vad sade fotografen? - "Mer tunga, mer tunga!"

(Inte konstigt att vi säljer så bra med sådana medarbetare. Snacka om att ge allt för att sälja...)

Uppcon: Dag 2

2010-04-10T20:53:00.000+01:00

Aaargh! Fuktig, kallt och rått.. Serierna har krullat sig i den fuktiga luften... och nu när man är hemma så är man fortfarande frusen in i märgen... men... Jag har knappt kunnat lämna bordet ens för att ta bilder... Så det måste man kalla lyckad dag i säljarbranschen... Trots kylan så var trycket konstant högt och det var inte en hel minut under hela dagen som det inte var någon som stod och bläddrade på YAOI-bordet...

Nåja.. NÅGRA bilder hann jag med att knäppa...

YAOI-bordet alltid fullsatt... och stamkunder kom tillbaks om och om igen...

Har ni "Star Trekker - The manga parody" av Atelier Lana?

Hmm... svårt att välja...

Hård dag för personalen... Staffars Seriers YAOI-expert poserar för kameran...

Emma och Hime jobbade häcken av sig... och sålde som... som... Jag vet inte.

Svåraste frågan att svara på: "Vad kostar en manga?".

I morgon skall jag ta med lite Yuri, för det har folk frågat efter... Så får vi se om det går åt några.

2010-04-10T10:00:00.000+01:00

Lite mat? Nåja.. det är min onyttiga middag från i går kväll. Oreo-Cheesecake och en flaska Ramune (japansk fruktsoda/sockerdricka). Cheesecaken var riktigt fin, men varför dricker man ramune? Tja.. bara för den coola flaskans skull antar jag...

Uppcon: Dag 1 (uppföljning)

2010-04-09T23:27:00.000+01:00

Efter att jag blivit avlöst så gick jag och fick en fin översiktsbild från övre våningen av kulturhuset...

Här är försäljningstältet.. 600 m²

Fortfarande vid 17:00 så var det lång, lång kö runt kvarteret...

Uppcon: Dag 1

2010-04-09T15:49:00.000+01:00

Dagen började bra, med 2000 personer långa köer... Efter tre timmar så var kön fortfarande runt kvarteret...

Så här öppnade vi butiken på fredag förmiddag...

De glada medarbetarna poserar för kameran!

Glada cosplayare som vanlgit.. och många av dem.. Här besöker Yotsuba vår monter!

YAOI är populärt som vanligt... Alltid minst två kunder vid YAOI-bordet...

Nu har det precis börjat regna och våta furries ramlar ini vårt tält och droppar överallt... Vi får hoppas att morgondagen bjuder på mer värme, för i dag har det varit kallt och fuktigt.. Ingen sol och grått hela dagen.

Inför Uppcon

2010-04-08T23:46:00.000+01:00

I morgon (Fredag) börjar Uppcon på Vaksala torg i Uppsala. Men redan i dag så var Staffars serier på plats och satte upp sina pålar...

Nåja, lite bilder blev det i alla fall. Köptältet, etc. kommer att vara öppet för allmänheten, så det blir spännande.

Uppcon Dag 0:

Först så lastade vi bilen vid affären.

Framme vid Vaksala torg i diset och duggregnet.

Helgens första kund! Så nöjd, så nöjd...

Bordet (nästan) klart... Så här lämnar vi det tills i morgon bitti!

Bishonen för barn.. På svenska!

2010-03-16T07:32:00.004+01:00

Nu har jag läst Natalia Batistas Mjau! från Kabusa Böcker.

Kabusa Böcker är ju inte kända för sin serieutgivning, men om det här är början så finns det stor potential! Mjau! är ett litet mästerverk i barnserie-genren. Den går att läsa även om man är lite äldre, men det underlättar då om man är nipponörd eller mangafreak.

Mjau! handlar kort om Ville - en utekatt - som tas in av en dam som hittar honom ute i regnet, och Vanilj - den innekatt - som redan bor där.

Att Natalia Batista är inspirerad av japanska serier är helt klart. Inte bara för att teckningsstilen känns som hämtad från japan, utan främst för bildspråket. Det är ljudeffekter som hämtat direkt från japan. Känslospråket är mangans. Det kan säkert göra det svårare för en van serieläsare att ta den till sig - vilket är synd - men målgruppen borde inte ha några som helst problem eftersom mangans seriespråk är mycket visuellt tydligare. Våra katter är katter när människor är i berättarfokus, men avbildas som antropomorfiska fabeldjur när de är ensamma med varandra, eller i berättarfokus själva. Ett klassiskt japanskt berättarknep som enbart förekommer sparsamt i västerländska serier. Kan vara förvirrande för den oinvigde, men fantastiskt kraftfullt rent tekniskt.

Bilderna är rena, lättförståeliga och vackra och beskrivningen av Ville är så nära bishonen (vacker-pojke) stil som det går att komma.

Vad tycker jag då om serien? Ja, jag älskar den. Den är underbar, och hade jag barn så hade de fått den i händerna så fort de kunde läsa. Det är smart berättat (nåt annat är inte att vänta sig av ett så drivet proffs som Natalia) och den har en bra rytm. Teckningarna är noggrant avpassade och det finns inte mycket som är onödigt i den här serien. Samspelet mellan läsaren och figurerna är avslappnat och fungerar fint.

Det här är bara första volymen, och det är en hel del introduktion till både figurerna och seriens utformning. Pysselsidorna är trevliga och kluriga. Det ger mersmak, och jag vill fortsätta läsa den!

Sammantaget så är det en mycket bra barnserie som är värd att testa på närmaste unge. I och med att den använder svensk läsriktning med japanskt bildspråk så skulle jag nog också rekommendera den som en bra introduktion för den som vill lära sig mer om manga, men har svårt att komma in i det på grund av den omvända läsriktningen som är så vanlig i översatta publikationer.

Köp! Köp! Köp! Fem kanelbullar av fem möjliga!

@@@@@

Allt du önskar kan du få!

2010-03-05T00:02:00.002+01:00

Posten... har gjort det igen...

2010-01-28T17:37:00.003+01:00

Jag handlade ett par serieoriginal från den här webbplatsen... Tyvärr så tapapde brevbäraren hela väskan i snön, så kuvertet och teckningarna utanpå blev förstörda... Som tur är så klarade sig innehållet hyffsat...

Jag kanske skall passa på att säga att tecknaren ifråga normalt sett ritar mycket fint och resultatet brukar bli betydligt bättre än så här...

Lina kan städa fint också?

2010-01-14T21:51:00.003+01:00

Hmm.. jag inventerar mina album... Snubblade just över ett gammalt Starke Staffan-album, "Den hemliga väskan". Men, men.. städerskan i början av albumet.. hon ser bekant ut?

Kan det vara Lina? Näää...

Men Peyo som tecknat och är mest känd för sina små blå två äpplen höga smurfer kunde uppenbarligen rita vackra kvinnor också.

Nu är "Den hemliga väskan" en av de tätaste och mer spännande av de i Sverige utgivna albumen med Starke Staffan. En riktig agenthistoria till och med.

Gott nytt 2010

2009-12-31T23:59:00.002+01:00

"My God! It's full of stars!"

Lisa vill till filmen?

2009-12-27T00:55:00.006+01:00

Här har vi en liten efterlysning så här i julens efterdyningar...

Det är serien "Lisa vill till filmen" som jag behöver hjälp med, och kanske lite upplysningar...

Den här rutan hittade jag i tidningen Husmodern nr 46/1934:

Du kan klicka på bilden för att få se en större version.

Vem har gjort den? Är det en svensk eller utländsk serie?

Så här ser signaturen ut i lite större storlek:

Har du något svar så är du välkommen att posta det här som en kommentar eller maila till: ComicQuest@steamboat-willie.com

Julresan...

2009-12-26T15:00:00.004+01:00

Den fjärde favorit-jul-serien jag skall dela med mig av är en till av Carl Barks, nämligen "Julresan", eller i original "Search for Cuspidora".

I korthet så handlar historien om en jul när Joakim drar iväg Kalle och Knattarna att leta efter en sjunken båt Gullankan (Gullankia i senare översättningar) över självaste julen. Knattarna klagar ju över att jultomten inte kommer att hitta dem i en ubåt, och Joakim försöker trösta dem emd att "presenterna ligger under granen när ni kommer hem nästa vecka". Det hjälper dock inte.. När de kommer fram till den väntade vrakplatsen så vimlar det va bärgningsfartyg och Joakim blir allt mer frustrerad och rädd för att någon av dem skall hinna före honom till skeppet. Dock veknar hans hjärta närhan får ett julkort av knattarna till frukosten så han drar iväg femtio sjömil bort och tar emot en sändning från ett av sina flygplan. Det är julklappar till Kalle och Knattarna!

Dock visar det sig att skeppet inte ligger där det rapporterats, utan där Joakims ubåt hämtade julklapparna i stället, 50 mil från den förmodade vrakplatsen.

"Julresan", orig. "Search for Cuspidora" av Carl Barks, 1955. Ursprungligen publicerad i Walt Disney's Comics and Stories nr 172. En tiosidorshistoria. Historiekod: W WDC 172-01.

Jul i Pengalösa!

2009-12-25T20:00:00.001+01:00

Ja, jag erkänner. Jul i Pengalösa måste vara den allra bästa julserien genom tiderna. Den är i alla fall väldigt bra! I omröstningar om Disneyserier så hamnar den här historien alltid väldigt högt. Det har nog att göra med den värme och det engagemang som man förnimmer från Ankorna. Om någon tycker Disneyserier är tråkiga så har ni inte läst Barks när han är som bäst, eller Don Rosa när han är som mest engagerad!

Jul i Pengalösa gjordes 1952, och Barks kom fortfarande ihåg den stora fattigdomen under det tidiga 30-talet. Armodet och fattigdomen i den här serien är mycket påtagligt, liksom kontrasten mellan ankornas värld och stadsdelen Pengalösa. Till och med husen och bakgrunderna byter stil till en mer realistisk när vi kommer in i den fattiga stadsdelen. Alla kläder är lappade, och står i skarp kontrast till de mycket mer stiliserade ankorna.

Om någon disneyserie någonsin haft en politisk och social agenda så är det den här. Klassklyftorna har aldrig varit så tydliga som i "Jul i Pengalösa", men samtidigt så har heller aldrig glädjen och det positiva budskapet varit så tydligt.

Barnen är fattiga, men de har drömmar och önskningar som alla andra. De är visserligen fattiga, men de är inte på något sätt sämre än andra barn.

Joakim - den otroligt rike misantropen förlorar här alla sina pengar, men trots den så framstår han som materiellt rikare än vilket fattigt barn som helst, men samtidigt också den mycket andligt fattigare. När Joakim, den rikaste ankan på jorden - stöter bort Kalle från parkbänken. Kalle är en bedragare.. han spelar tiggare, men med ett ädelt syfte. Joakim stjäl hans plats för egen vinnings skull. Det blir också hans olycka - för den enda slant han lyckas tigga ihop blir även slanten som får kannan att rinna över, eller i det här fallet, droppen som får botten att ramla ur pengabingen.

När han då blivit "fattig" (fabriker, inkomster, nä, vaddå?) så blir han snyltare... Barnen i Pengalösa vill inte ligga n¨gon till last, men den rike Joakim blir ännu mer snyltare än han varit förut. När han äter upp Kalle och Knattarnas julmat är det med skuld och skam han fjättrar dem till att låta honom snylta på dem:
– "Var det min tredje portion havregröt, käre brorson, eller var det in fjärde? Jag ser inte bordet för alla tårar!"

Ja, till och med Alexander - den odräglige turknutten och ärkeegoisten kan se det behjärtansvärda syftet, även om han då måste önska riktigt starkt... "men att önska är att arbeta..."

En sak som slår mig som lite mer modernt än valigt är könsrollerna i den här historien. Ankorna är som vanligt, och Kajsa går till damerna i sin syklubb för att anordna en julfest för barnen i Pengalösa, men i själva pengalösa är jämlikheten lite bättre.. Här ser vi pappor som tar hand om barn, och alla ungar - både flickor och pojkar - ser fram emot att leka med leksakståg! Det är ju långt ifrån ens dagens nivå, men för att vara gjort i 1950-talets USA så är det en märkbar skillnad mellan den här och andra serier från samma tid. Kan det vara nöden som i det här fallet pressar fram mer likhet mellan könen?

Barnen i penglösa tänker dessutom mer på andra än resten av staden.. Där folk inte vill ge pengar till en kalkon och ett leksakståg, och Joakim som symboliserar den totala egoismen så föreslår barnen att man skall dra ett tåg "förbi lame Rubens hus så han kan se tågen gå förbi."
– "Vi drar en ledning till hans säng, så kan han sköta signaleringen!"

Som alla stora serier så finns det dessutom en hel mängd roliga citat:

– "Min Herre. Ni ska ge en slant till ett julkalas för fattig barn!"
– "Det hade jag gärna gjort. äre vän, men jag är på väg till Joakim von Anka för att betala en räkning!"
– "Ett sådant skäl måste man repsektera!"

"Jul i Pengalösa", orig. "A christmas for Shacktown" av Carl Barks från 1952. Historiekod: W OS 367-02. Jag har utgått från den svenska publikationen i Walt Disney's Serier nr 12/1954 i Axel Norbecks översättning.

The Night before Christmas!

2009-12-25T00:01:00.020+01:00

Jultomtens verkstad är en film som väl är välkänd för alla svenskar, men året efter (1933) så kom det en fristående uppföljare... Som tar vid där den andra filmen slutade. Det är "Tomtens julnatt" eller som den heter i original "The Night Before Christmas". Den har visats på TV lite då och då, på olika kanaler - men den hör väl inte till några svenska jultraditioner.

Filmen hör till serien "Silly Symphonies", en ganska påkostad filmserie där Disney utvecklade själv animationstekniken. I dag känns denna film inte så speciell, men ingen annan gjorde filmer av den här kalibern. Filmen är till att börja med i technicolor - vilket skulle bli det enda regerande färgsystemet när det mognat ordentligt. Disney hade vid det här laget fortfarande ett exklusivt kontrakt som gav honom ensamrätten på technicolor för animerad film. Färgfilm var fortfarande mycket dyrare än svart-vitt, ja den första färgfilmen med Musse Pigg kom inte förrän 1935, så att se den här filmen på bio till julen 1933 måste ha varit en upplevelse för både vuxna och barn.

Det hör ju till den amerikanska jultraditionen. Med tomten genom skorstenen, strumpor upphängda vid öppna spisen, etc... och det här är ju juldagen också, då man vaknar till presenterna och inte som i det här landet där man delar ut klapparna direkt efter Kalle Anka. .-)

Jag undrar vad hur tomten gör på riktigt små hus... Där det är ännu mindre plats för ett renspann att landa?

Självklart så måste även den här filmen ha en leksaksparad!

Musse Pigg har vid det här laget (sex år efter debuten 1928) blivit en etablerad figur och deltar följdriktigt i leksaksparaden som en Musse Pigg-leksak. Men vad gör den svarta dockan i bakgrunden med fåret? Återigen så konfronteras vi med den stereotypa synen på den svarta amerikanen.

Medan leksakerna klär granen (!) så lämnar tomten presenter i barnens strumpor. Inget konstigt där, förutom att den feministiske tittare nog skulle direkt märka det mycket könsbundna urvalet av leksaker. Men vi talar dock om 1933 här.

En sak man kan undra över är dock tomtens fascination för docktrosor! Det kanske har med Walt Disney's fallenhet för "stjärtskämt" som är ganska omvittnad.

Barnen hör festen en trappa ner (först smyger tomten för att inte väcka någon.. sedan ställer han till med ett hejdundrande partaj som ingen kan sova till, kan någon stava till "plothole"?) och vaknar.

Här har vi ett klassiskt tidigt Disneyskämt. Luckan i den unge pojkens sparkdräkt är oknäppt och han visar baken för publiken. Det är omvittnat att Walt själv ofta skrev in just skämten med nakna små bakar, underbyxor och uppdragna kjolar. Även Mimmi och Långben har råkat ut för det här. Nåja, dessa typer av skämt försvinner så småningom, men Disney var ju ganska ung 1933 (född 1901) och tydligen fortarande lite juvenil i sin humor. Det här är dock på sluttampen för dylika skämt - han var mycket värre några år tidigare.

Ytterligare en person i "blackface". Det skulle inte gå hem i amerikanska stugor i dag, men på den tiden lade man nog knappt märke till det.
Det får väl skrivas på kontot för ändrade tider.

Så drar tomten iväg till slut...

Jul på Björnberget

2009-12-24T22:00:00.003+01:00

En av de två kanske allra bästa julserier som någonsin gjorts är Carl Barks "Jul på björnberget" (orig. "Christmas on Bear Mountain"). Ja, den enda serie som kan konkurrera är egentligen bara "Jul i Pengalösa" . I NAFS(k):s bästisomröstning slår Pengalösa (plats 2) Björnberget (plats 26) med stor marginal, men enligt min mening så är Björnberget undervärderat. Okej, jag kan erkänna.. Pengalösa är bäst! ... men jag gillar Björnberget mycket. Det är en rolig julhistoria, och den introducerar Joakim von Anka! Bara en så'n sak!

Jul på Björnberget
Kall’ Ankas morbror han var rik, ensam sur och grå, var med år tjuguåtta ren och var ren gammal då; nu bodde i sin binge han och åt sitt bröd och vann’, och fick sig nu en vild idé, att testa ankor lite grann.
Joakim han satt nu där på julen helt allén, och tänkte ut en vildsint plan, till dagen efter ren; att testa släktens svarta får ifall anka eller mus, sänder Kalle till berget opp, att bo i morbrorns hus.
Tre knattar följde också med, de kan ej lämnas kvar, när vankas jul på snöig topp där man med släden far; de behöver inte trugas att gå på sådan fest, de känner ej de arma små att allt är blott ett test.
Besvikna blev ej hjältar vid stugan i snön vit’, för gnidaren, så generös, han hade skickat dit, klappar, gröt och havets gott, och skinka i ett krus allt vad man önskar utom blott, en gran med juleljus.
Fram med yxan det är blott att ut på berget gå att hugga åt sig det man ej av morbror kunde få; men medelvägen fick man ta, man inga granar fann, en hålig stam de höggo ned i brist på något ann’
Ej kunde våra ankor ana att de fått en liten gäst, objuden som han var till deras glada högtidsfest; Sen i lampan gömd, när skrämd av björn blir Kalle, pekar han åt Knattarna att jaga lille nalle.
Mamma Björn hon vaknar opp och undrar argt att var? är telningen, min lille kott som helt försvunnit har; Var är min skatt, min lilla vän, han har dragit bort sin kos, att spåra’n upp är ingen match för björnmors fina nos,
Defenestrerar prompt gör Kalle med sin egen kropp, när mamma björn har fräckheten att plötsligt dyka opp; en ilsken björn är ingen match för för fyra ankor små, nu mindre lätt det genast blir när björnarna blir två.
Ett par björnar utan prut åt all den mat som fanns, och ankor kunde titta blott, ifrån en viss distans; Kalla ankor fryser där i snö och kyla, rått, men björnmor somnar skönt som den, vid öppna spisen gott.
	Våra hjältar kläcker nu, en plan så fint och käckt att smyga in och binda björn som sover, å så fräckt; Den lille knattar tar om hand, och Kalle repet greppar, att mamma björn knyta ihop när över hennes läppar, kommer en pust så skrämmande där huggtänderna glimmar, att Kalle inte orkar mer och ner på ramen svimmar. Knattar jagar liten björn på fyra hjul, ej rädda alls för den mens Kalle sover sött och lugnt vid björnen som en vän.
Nu dyker in på denna scen, vår skurk, vår Joakim von Anka med björnskinnsdräkt och stora kliv, han in i huset vanka; En Björn! Vad hemskt, men knattarna ej stannar; och i nästa rum vår Kalle där, med stora björnen nannar.
	Han tittade på Kalle där han hade svimmat ut, han hade kämpat som en and, och modet det var slut; han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek, väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek. I björnens ramar vilar han, så fridfullt där på rygg, till synes lugnt och modigt an, helt och hållet trygg; när björnen pustar nu igen och sedan andas in, blir gnidaren så jätterädd, han hoppar ur sitt skinn.
…
”Den ankan visste allt om mod, det måste erkänt bli,” så talte millionären blott, han visste mer än vi. ”Kalle han skall ärva, han skall bli här vid min arm, en arvinge jag haver fått, med ädel , tapper barm.” ”En gåva vill jag nu, till den tappra anka ge något litet passande, se här om jag får be;” Men varför svimmar tappre från äventyrets fjäll, så blekt och skrämset kvackande, bara för en fäll?
Carl von Barks & Johan Ludvig Ankeberg med benäget bistånd från koll. 1382, Steamboat Willie

"Jul på björnberget", orig. "Christmas on Bear Mountain" av Carl Barks från 1947. Historiekod: W OS 178-02

Jultomtens verkstad

2009-12-24T15:00:00.014+01:00

Det här är väl den mest klassiska julfilmen i Sverige. I original heter den "Santa's Workshop" och hade premiär till Julen 1932 i USA.

Det finns en hel del disneykopplingar till vår jul, och det här är väl en av dem mest klassiska? Det är en fantastisk film, en klassisk Disney-kortfilm. Fantastiskt animerad. Den kom som en del i serien "Silly Symphonies", och

Den börjar dock kännas lite daterad i dag... En hel del klichéer och kulturella stereotyper som i dag skulle räknas som rasistiska. Den version som visas på julafton i Sverige är i dag lite klippt. Det var värre förut då man klippte filmen kortare av censurskäl (de rasistiska stereotyperna framförallt), men de är nu tillbaka, och senaste året var bara två scener lite klippta, och det antagligen mest av tidsskäl. Nästan alla kortfilmerna har något klippt.

En stor del av filmens charm är ju alla sångerna. Det är en blandning av nykomponerade sånger (ja, nya och nya... 1932 kom ju filmen) och klassisk musik.

"Merry Men of the Midnight Sun", Musik och originaltext: Frank Churchill (Sjungs i början av tomtenissarna)

"Hochzeitszug in Liliput", Musik: Siegfried Translateur (Spelas under leksakstillverkningen)

"Marche Militaire Op.51 No.1", Musik: Franz Schubert (Under leksaksparaden)

"Goodbye my merry little gnomes", Musik och originaltext: Frank Churchill (Sjungs av Tomten innan han flyger iväg, bortklippt från julaftonsprogrammet.)

Här sjunger man sången av Frank Churchill. Frank var en duktig låtskrivare som skrev en hel del hits, och var Disneys störste hitmakare före bröderna Sherman. Lägg märke till att det är julafton i filmen. Det är för att man firar julen i USA och alltså får klapparna på natten mellan julafton och juldagen. Av någon anledning så är det ju för det mesta så att vi i Sverige firar aftnarna (påskafton, julafton, etc.) och inte "dagarna". Jag har ingen aning, men jag gissar att det har med vårt tidigare ganska strikta lutherska (egentligen Olausarna Magnus och Petri) samhälle där själva de röda dagarna var fyllda av andakt och besök i kyrkan. Nu har vi inte längre katekesen som dagligt rättesnöre, men traditionerna lever i alla fall kvar. Ja, det är säkert en hel del ateister som går i julottan i alla fall..

Fascinerande service tomtens renar får. Man ser en hel del av renarnas namn över spiltorna, men Rudolf med röda mulen lyser (!) med sin frånvaro.

Tomten läser alla barnens brev. Som kuriosa kan nämnas att tomtens lille sekreterare som slår upp i den stora boken att Tommy (Billyi original) inte ätit sin spenat (eller i original: inte tvättat sig bakom öronen) spelas av Pinto Colvig, mest känd som Långben, eller Pluto. Tommy får till slut ett Noaks Ark... och en tvål!

Om nu någon undrar vad det står i Tommys brev så kommer det här:

"Dear Santy Claus, I'm Billy Brown
Here's a list I've jotted down
I want a giraffe and a duck and a whale
A cow and a pig with a seven-foot tail
A tiger that roars and a leopard with spots
A barrel of monkeys, a pony who trots
I want a baboon, a dog that'll bark
A walrus, a herring, a hog and a shark."

– Ha! I'll give him Noah's Ark.

Att göra schackbrädor av rutig färg har alltid fascinerat mig.

Ett helt rum med killar som gör dockor. Framsynt könsöverskridande bild? Knappast. 1930 var det väldigt få kvinnor som fick arbeta vöerhuvudtaget. Den generation som fick ersätta männen under första världskriget var tillbaks vid spisen vid det här laget, och inte förrän efter 1943 så kunde kvinnor återigen arbeta utan att skämma ut sig. Men en herre jag är bekant med berättade att den här scenen var en inspiration för honom att ägna sig åt dockor när han var liten. Är i dag dock-doktor (docktor?) och framstående dock-kännare.

Ah, liten blond flicka, "säg ma-ma".

Den här scenen känns lite suspekt i dag. Varför stämpla henne på trosorna? En duktig tryckare i den lilla flickans bak. Se hur den lilla dockan förskrämt sneglar över axeln mot tomten i väntan på sin dom. Känns det inte lite pedofilt på något sätt? Hur det går om man inte passar in ses i bakgrunden där en annan docka fått ett smärtsamt "NG" ("No Good") stämplat i häcken och sedan kasserats med trosorna blottade underst i en hög med skrot.

En stereotypisk "svart" flickdocka som självklart skall utbrista i det i USA något kontroversiella "Mammie". Tyvärr en typisk 30-tals s.k. "serieneger". Jämför med den blonda dockan i scenen innan. Mycket karikerat ansikte, tjocka läppar och en helt annan stil. Inte vackert gjort, men när filmen gjordes så var det säkert inte många som höjde på ögonbrynen. Då var detta normalt, och det är bara fem år sedan Al Jolson slog publikrekord med sin film "The Jazz Singer" där han gör en roll i "blackface".

Ett gästspel av Charlie Chaplins lille vagabond.

... och här har vi Noaks Ark som lille Tommy skulle få i julklapp...

En till stereotyp, den judiske äldre mannen. En modern shylock, med stor krokig näsa. En porträttering som är allt annat än smickrande. Stereotypa avbildningar av judar försvann i stort sett i både Sverige och USA efter andra världskriget, men har i dag kommit tillbaka i folkhemsrasismens spår. Både denne herre och den svarta dockan ovan var länge bortklippta från julaftonsprogrammet i TV, men togs tillbaka ungefär samtidigt som folkhemsrasisterna med SD i spetsen började sin framgångsmarsch. En slump?

Den här scenen är vad jag vet, fortfarande bortklippt. Innan tomten flyger iväg så sjunger han en liten stump till sina nissar. Jag tror dock inte att det är av censurskäl, utan av tidsskäl. En hel del klipp är gjorda av tidsskäl i julprogrammet. Nuförtiden finns vad jag vet bara två censurklipp kvar i hela julprogrammet. Ett i "Kalle Ankas fotografiska expedition" (kulspruta) och ett i "Musses husvagn" (Långben sticker en gaffel i ett strömuttag).

.. och så bär det iväg för att lämna julklapparna till de små barnen. Året efter (1933) kom en fristående fortsättning på den här filmen ("The Night Before Christmas") som visar vad som händer när tomten delar ut klapparna.

Från oss alla, till er alla ...

2009-12-24T12:07:00.001+01:00

.. en riktigt God Jul!

Min Tingeling-fanatism går fortfarande inte att ta fel på... :-) Så här får Tingeling i Al Hubbards tolkning berätta om tomtens historia... .-)

Som lite perspektiv så skall jag ge er en liten läsvärd länk:

Sweden's bizarre tradition of watching Donald Duck (Kalle Anka) cartoons on Christmas Eve. - av Jeremy Stahl i Slate Magazine.

Gronsk Pyk!

2009-12-23T23:50:00.006+01:00

En synnerligen Gronsk Pyk tillönskar jag dig, min enda läsare! Vad står då Gronsk Pyk för?

Jo, i en klassisk serie från 1972 har Farbor Joakim blivit något frustrerad över julen.
— "Jag avskyr alla jul-dekorationer... förstått! Det får inte finnas en enda i mitt hus... förstått! Och ut med den gamla risiga barrhöger! Kvickt!"
Ja, joakims frustration gör att han flyr Ankeborg, och tvingar med sig både Kalle och Knattarna.

— "Jag är en man som gillar sunda affärer ... inga larviga julaffärer! Julkort och färggranna julpapper är det värsta jag vet!"

Förföljda av julsångare och allehanda tomtar flyr de i ett flygplan.. och hamnar så småningom i det fjärran Glaciostan, där det är mycket mörkt och kallt. De är snälla ovh änliga människor som bor i Glaciostan och ankorna välkomnas med stor glädje och mycken gästfrihet! Ingen talar om jul, men hela tiden så hälsas ankorna av glädjebudskapet "Gronsk pyk!".

Självklart är det knattarna som till slut läser i gröngölingshandboken att "Gronsk Pyk" helt enkelt betyder "God Jul!".

Detta är en av mina favoritjulhistorier när jag var liten... Den andra var historien om Gullankia... och när jag växte upp så blev jag så klart bekant med de två bästa julserierna genom alla tider... Carl Barks "Jul på björnberget" och "Jul i Pengalösa"... Det här är kanske inte den bästa julserien... men den har en speciell plats i min barndom...

"Hemma-jul även borta" (orig. "Uncle Scrooge Has The Christmas Blues") av Antoni Gil-Bao efter manus av Carsten Jacobsen och översatt till Svenska av P.A. Westrin. Publicerad i Kalle Anka & C:o nr 52/1972. Historiekod: D 2064.

The Royal Guardsmen - Snoopy vs the Red Baron Christmas version!

2009-12-21T19:30:00.002+01:00

Merry X-mas!

Spådomar eller spioner? Årets julbok!

2009-12-12T18:44:00.004+01:00

Okej... Nu vet jag inte om ni kommer ihåg (eller ens läste) det jag skrev om förra årets Kalle Ankas Julbok från SEMIC. (I så fall så kan ni läsa den här!)

Nu har jag i alla fall precis införskaffat 2009 års julbok.
Den innnehåller inga repriser den här gången. I alla fall inga repriser som gått de senaste 30 åren. Nej, nu börjar man med söndagssidor från 1942 och 1943 kronologiskt!
Det är ett otroligt jättelyft. Äntligen har man tänkt till lite. Om de fortsätter den här satsningen så är det precis det jag frågade efter förra året. Jag rekommenderar alla att köpa julboken, för här är väldigt sällsynta söndagssidor av mästaren Al Taliaferro från seriens storhetstid. Ett mycket bra köp, då materialet är svårt att få tag i och inte har publicerats på mycket länge.

Jag vet inte om SEMIC läste vad jag skrev för ett år sedan, men oavsett så uppmanar jag alla att gå ut och köpa detta album och bevisa att kvalité lönar sig!

Skall man kritisera den här utgåvan så måste man då påpeka att det är ltie dålgit tryck i vissa sidor, men det beror säkerligen på att det inte finns några bättre original att tillgå utan att lägga ner mycket pengar.

Kalle Ankas julbok är trditionellt sett en produkt so levereras mer eller midnre färdig från Bulls och som SEMIC trycker upp ganska billigt. Så bättre än så här kan vi inte förvänta oss... men det betyder inte att jag är missnöjd! Tvärtom så är det här ett fantastiskt fint innehåll som ger mersmak.

Right in Der Führers Face!

2009-12-03T19:09:00.012+01:00

Det har talats lite om en film med Kalle Anka som Nazist... Den skulle inte ha visats av Disney av en mängd olika - vissa väldigt fantasifulla - skäl.

Filmen – som ju har titeln "Der Fuehrers face" – kom 1943 och det var då inga problem att visa den i alla allierade (och en del neutrala) länder. Ja, musiken till filmen blev en stor bestseller i händerna på Spike Jones. Filmen fick till och med en Oscar för bästa tecknade kortfilm, och det är ju faktiskt en väldigt bra film gjord av dåtidens allra bästa animatörer. I Sverige blev den dock totalförbjuden och fick inte visas (på grund av förhållande till främmande makt, i.e. Nazityskland, har jag för mig). Detta beslut har aldrig överklagats - mig veterligen, så i Sverige är den möjligtvis fortfarande formellt förbjuden. Anledningen att man inte överklagade censuren var antagligen för att den inte längre var aktuell efter kriget.

Handlingen är väldigt tidstypisk och ganska propagandistiskt (även om jag tycker att det amerikanska flaggviftandet är betydligt påtagligare i t.ex. filmen "Independence day") så direkt efter kriget och in på femtiotalet så saknade filmen all relevans och aktualitet. USA och dess allierade hade ju vunnit kriget, och huvudfigurerna i filmen (de höga ledarna för axelmakterna) var ju alla utom Kejsar Hirohito redan döda.

Även i dag har den - med dess väldigt explicita fokusering på personer - och den politiska tonen (som krigspropaganda) totalt spelat ut sin ursprungliga roll. Därför togs den aldrig ens med i t.ex. Oscars-kavalkader där den kanske skulle kunnat passa. Innehållet kräver ju en ganska väl historisk förankring i krigsåren för att kunna uppskattas och ingen kan ju begära det av Disneyfilmernas normala målgrupp - ungdomar i yngre tonåren.

De senaste åren har filmen dock getts ut på DVD i historiska samlingar inriktade mot en äldre publik i ett sammanhang som ger den en bakgrund. Men numera är filmen nog enbart intressant ur det rent historiska eller filmvetenskapliga perspektivet.

"Der führers face" är ju inte ett särskilt seriöst angrepp mot nazismen egentligen. Det är mer av förlöjligande av ledare och en tokparodi på totalitärt styre i allmänhet. Det finns betydligt starkare filmer från Disney från samma tidsperiod. "Education for death" är som exempel mycket mer av uppgörelse med nazismen (rekommenderas för övrigt varmt), och den "försvunna" långfilmen "Victory through air power" är ju än i dag mycket kontroversiell då den propagerar för terrorbombningens principer.

Jag personligen tror inte att "Der Fuehrer's face" i dag kan ses som särskilt kontroversiell. Inte ens med folkhemsrasismens senaste frammarsch i politiken. Jag tror inte heller - tyvärr - att den kan lära något om t.ec. förintelsen eller nazismen eller ge något politiskt perspektiv på något sätt. Den förut nämnda "Education for death" är i så fall mer kontroversiell och tillika betydligt angelägnare. Det är en film som fortfarande - om än kanske med kommentarer - kan visas för skolungdomar och avskräcka.

Disney själv har kallats för nazist av vissa (speciellt folk med specifik politisk agenda), men jag har läst mycket om honom som person, och det stämmer helt enkelt inte.
Han var först och främst amerikan. Visserligen väldigt konservativ republikan med allt vad det innebär, men han hade - vilket är ovanligt i dag - en väldigt nyanserad och initierad bild av både nazismen och kommunismen i den totalitära varianten. Detta - tillsammans med en arbetskonflikt vid hans studio - drev honom till att bli rabiat antikommunist, och att tyvärr även att bli antifacklig och vandra in i McCarthys läger på femtiotalet. Disney var annars lika mycket - om inte mer - antinazist. Om inte annat så visar dessa krigsfilmer (som han gjorde av egna pengar utan att få något tillbaka) på hans glödande patriotism och fiendskap med allt totalitärt.
Dock måste det understrykas att politiken inte var hans område. Disney var inte politiker utan hans yrke var underhållarens och sagoberättarens... I de krigstida filmerna, så kryper andå lite av hans politiska åsikter fram, men det är först och främst som konstnär och visionär som han tog sinplats i vår historia.

Lina kan rita fint

2009-12-01T23:33:00.003+01:00

Vilket skulle bevisas! Nåja, jag gick till slut till Staffars Serier för Lina Neidestams signering av det nya Zelda-albumet. Nervöst om något... Jag kom.. Hon log.. Jag smälte... Nåja, med ett par starka glögg innanför västen så gjorde jag nog inte bort mig alltförmycket. Jag fick till och med en liten Zelda-mus i albumet jag köpte... :-)

En på det hela taget lyckad kväll... fast jag hamnade som vanligt i mycket nördig diskussion om serier... Alla måste tro att det är det enda jag kan prata om... *suck*

Inte det mest romantiska eller sexigaste konversationsämnet precis.. :-(

Köp Zelda!

2009-11-28T23:33:00.004+01:00

Köp Zelda!

Jag har skrivit om serien och albumet Zelda här förut, men inget jag skriver kan göra dem rättvisa. Helt klart ett av årets mest emotsedda svenska album. Det är lite synd att de tidiga stripparna är omtecknade... men det gör å andra sidan att albumet blir mer genomtänkt och genomarbetat. Det enda som vore bättre nu är om det kom ett album nummer två! :-)

Nåja, i väntan på nästa album så kan man åka till Stockholm och gå på Staffars Serier på Tisdag nästa vecka, för då signerar Lina Neidestam sitt album i julens tecken. Själv vågar jag nog inte gå dit. Jag har träffat Lina en gång: Hon log mot mig, och jag fick nästan en hjärtattack. Hon skriver dessutom en av mina favoritserier, så jag tror inte jag vågar riskera det leendet igen... Tänk om man bli kär.. inte bra! .. och man vågar knappt skriva alla överord som albumet och serieskaparen är förtjänta, för då kommer jag att bli stämplad som nät-stalker, och det vore ännu värre.

Nåja, om någon annan har mitt dilemma, eller kanske har förhinder på Tisdag så har jag kollat med Staffan på Staffars, och det finns möjlighet att lämna in albumet i affären för att (förhoppningsvis) få det signerat och hämta ut den senare. Kanske (jag har inte frågat) går det att innan tisdag beställa albumet från Staffars och få det signerat i posten, kontakta dem om du är intresserad!

Fanzinet som inte kan tryckas...

2009-10-19T20:24:00.004+01:00

I maj var det meningen att David Liljemarks fanzin "Laban" nr. 6 skulle ges ut... och förläggare (om man kan säga så om fanzin) skulle vara undertecknad... men nu har det snart gått ett halvår, och detta något kontroversiella fanzin har inte lyckats klara sig igenom en tryckare än... nej, inte ens den finske underjordieks svart-pornografiske tryckaren i Aspudden vill befatta sig med Laban, så jag är rädd att fansen får vänta ytterligare... Att Laban varit utställd både på kulturhuset och fått positiva recentioner i Aftonbladet har inte bevekat någon.

jag har opererats, blivit rånad och jobbat livet ur mig... men något färdigt fanzin finns än ej i sikte.

Zelda i City

2009-10-12T06:02:00.002+01:00

Zelda's skapare Lina Neidestam kan man nu läsa om i dagens nummer av tidningen City. Gör det!

Tidningen City finns här
Linas blogg finns här!

Nej.. nu har jag tandläkare och jobb att springa till. Inte nödvändigtvis i den ordningen heller.. :-(

Eftersom Lina använt en av mina bilder i sin blogg så använder jag en av hennes här.. :-)

TWOP - The Week of Pigs

2009-10-10T11:34:00.005+01:00

Nu är grisveckan snart slut... men en liten gris till hinner jag väl klämma in... Det är så klart min fina P-chan från Ranma ½, av Rumiko Takahashi... Jag gillar väl inte egentligen figuren Ryouga, men som spargris gör han ju sig ganska bra.. :-)

Lustigt med grisar.. I japan betyder det tur att ge bort en groda eller en gris... och i andra delar av världen så är grisen ett orent djur... Här i sverige äter vi dem tydligen... eller tecknar dem.

Den som tog initiativet till grisveckan finns här:
http://johanjergner.blogspot.com/

Han har också länkar till alla serietecknarnas grisar... :-)

Ett litet urval har vi här.. mina favoriter:

http://apicturesaysmore.blogspot.com/2009/10/its-pig-week.html

http://malinbiller.blogspot.com/

http://slivensays.blogspot.com/

http://wahoonieshaped.blogspot.com/2009/10/grisveckan.html

http://fridaswork.wordpress.com/2009/10/07/yes-fellas-im-single-and-this-is-what-im-looking-for-right-now/

De två grisar jag älskar mest är dock dessa två:
http://skuggiz.livejournal.com/71163.html
http://stef-g.livejournal.com/265022.html

Av Lisa M. och Stef G. Fantastiska svin helt enkelt!!

Grisar... ?

2009-10-06T16:16:00.001+01:00

Just nu skall man visst hålla på med grisar om man är en uppåtsträvande serietecknare med närvaro på webben... Nu är jag ingen serietecknare, så det är väl inget jag kan hoppa på... men, men... okejdå... jag kan ju i alla fall ta ett foto av en gris... Så det blir en brittisk spelgris... dvs. en tärning i grisform från "Pass the Pigs", ett spel för mulliga mans- och kvinnsgrisar.

Star Trekking across... eller Trucking?

2009-09-14T04:00:00.002+01:00

Ja, jag har fått tag i complete "Ace Trucking Co"! En av mina favoritserier från den brittiska 2000 AD så är det skoj att åter får göra bekantskap med Ace Garp, GBH och Feek - besättningen på Ace Truckings rymdskepp Speedo Ghost!

Serien utspelar sig i Dredds värld, men långt, långt bort från jorden.. Långt ute i rymden där armador av fraktskepp luggar runt med sina laster... och Ace Garp är en av de kändaste av dessa fria äventyrare. :-)

En riktigt bra humoristisk Sf och äventyrsserie helt enkelt. Två volymer så har du fått alla Ace Trucking Co-historier. Några volymer till så kan du skaffa Strontium Dog, Spazz, Halo Jones, Judge Dredd eller några fler av någr av de bästa brittiska serierna någonsin!

Pärlor & Patroner

2009-09-11T21:36:00.001+01:00

Nu har jag gjort bort mig... igen.. Jag var på releasefesten för "Pärlor & Patroner" och fick en chans att träffa kvällens huvudperson - Loka Kanarp, en av Sveriges just nu största serietecknare... men bara för att hon är tjej och .. ja.. attraktiv så fick jag så klart tunghäfta! Typiskt mig att göra ett ovanligt ofördelaktigt intryck.. som vanligt. *suck* Jag babblade osammanhängande, men kunde i alla fall få en bild på Loka och hennes senaste album och få en liten teckning i mitt exemplar av boken. Förutom det så var det positivt att återigen träffa Mikael Sol.

Själva Boken Pärlor & Patroner - 60 historiska kvinnoporträtt är lite intressant på sitt sätt. Det är 60 korta biografier om olika kvinnor ur historien... Alla inte helt positivt skildrade, men alla är inte heller särskilt bra förebilder. De olika kvinnorna och hela deras historia presenteras på en sida med fyra bilder - likt Henrik Langes bråttomromaner. Kopplingen är nog medveten eftersom den är så uppenbar, men på något sätt så föredrar jag Lokas version. Det är väldigt mycket intressantare med verkliga historiska personer än med romaner. Okej, hur mycket jag än gillar det här albumet (och hur mycket än hjärtat slår när jag ser bilden på Greta Garbo) så måste jag tillstå att jag inte riktigt gillar konceptet. Jag gillade inte Henrik Langes koncept heller, men till skillnad från Lange så håller Kanarps bok rakt igenom där Lange efter två sidor blir lite... ja.. "Okej, nu har jag fattat. Ett skämt om hur mycket man kan komprimera en bok, men det är inte roligt längre." Dock tycker jag att det är för lite. Loka har så stor potential att jag nog hellre hade sett en hel bok om en av kvinnorna. Jag tror att det skulle blivit ett mästerverk av stora mått. Som det nu är så har jag fått ett album jag tycker om och som håller, men kanske inte är så minnesvärt. Nej, ett eller två oförkortade kvinnoporträtt tror jag skulel passat bättre och faktiskt blivit ännu bättre än den här boken. Men fortfarande gäller ju... Köp den! Den är helt klart värd pengarna!

Seriegatan på Drottninggatan!

2009-08-15T19:24:00.002+01:00

I morgon så smäller det! Om du befinner dig i Stockholm, så kom till Drottninggatan någon gång mellan 10:00 och 16:00, för då är det det årliga arrangemanget "Världens längsta bokbord". Ja, hela drottninggatan förvandlas den här dagen till ett enda stort antikvariat. En del av bokbordet - precis vid kulturhuset - kallas för Seriegatan och det är där jag kommer att jobba i morgon den 16:e Augusti!
I år läggs särskild tyngdpunkt på alla de seriefigurer som fyller jämnt.
Bland annat uppmärksammas Tintin 80 år med 12 timmars maratonteckning. Dessutom happenings varje hel timme, möjlighet att träffa serieföreningar och inte minst att handla serier!

Det kommer också finnas chans att köpa fanzin och böcker ur Seriefrämjandets utgivning. Per Demervall från Demervalls förlag kommer att ha ett eget bord på annat håll i år, och Staffars Serier kommer också att vara där och sälja!

En mängd serietecknare komemr man att kunna stifta bekantskap med också, eftersom en hel del av de Stockholmsbaserade tecknarna kommer dit för att delta i
"Tintin i Stockholm, 12 timmar serier". "24-hour comic" har blivit ett populärt inslag på seriefestivaler runt
om i världen, en seriehappening där deltagarna skapar en tjugofyrasidig
serie på 24 timmar. Här satsas det på en "halvamara", dvs. kollektivt serieskapande under tolv timmar.

Vi får se om jag får några trevliga bilder att langa upp på bloggen, men eftersom det är utomhus, och lite osäkert med väder och vind så vågar jag inte live-blogga...

Kom dit i stället! Alla som gillar serie.. Ja, alla som läser böcker och som befinner sig i Stockholmsområdet... Kom dit!

Ghost Busters (1954)

2009-07-30T19:59:00.002+01:00

Nu har jag äntligen fått se Ghost Busters - originalet från 1954.

Va? Visste ni inte om det? Att Ghost Busters var en nyinspelning?

Den skulle ursprungligen spelas in med Frank Sinatra, Sammy Davis Junior och Dean Martin, men Dean och Sammy var upptagna på andra hålls, så det blev bara Dean Martin kvar.. med Bob Hope som Venkman och Fred McMurray som Spengler?

Tur för er att jag hittade en trailer för filmern i alla fall... Youtube kan överraska en ibland.. :-)

Dirty Diaries

2009-07-01T11:34:00.004+01:00

Feministisk svensk porrfilm, har premiär i höst.

Intresserad? Då finns trailern att se här.

Jag har svårt att kommentera filmen, av många skäl. Först och främst har jag inte sett den, så då kan jag inte säga något om den för den sakens skull. Spelar det någon roll att det är en feministisk film? Inte för mig i alla fall - för mig är en film en film och om den har speciella motiv bakom spelar inte så stor roll för mig, eftersom jag försöker se alla filmer utan speciella förutsättningar. Är filmen bra så är den bra utan speciella etiketter. Sedan är det ju det att det är en porrfilm... och jag måste nog erkänna att porrfilmer inte riktigt är min grej vad gäller underhållning, så det i kombination med att jag inte sett filmen gör det dubbelt så svårt at tha en åsikt om den.

Behövs en feministisk porrfilm? Jag vet inte... Jag har svårt att se att porrfilmer behövs överhuvudtaget, men om man gör en feministisk sådan så kan den i alla fall inte bli mycket sämre än de icke-feministiska (vad blir det? Patriarkala?) som snurrar runt i miljoner.

Glasstutar!

2009-06-29T23:13:00.002+01:00

Ibland är det lite kul med små misstag... Som den här skylten från ICA Hornsgatan...

Man kan ju skratta lite.. och tänka lite.. Vad skulle det kunna vara? Glass-tutar?
Jag vet vad glass är, men "tutar" finns ju inte som substantiv som skulle kunna passa in här... glas-stutar kanske? Stutar av glas? ... men det säljer de ju inte på ICA?

Stutar?

Ordet "stut" i sig är ett sådant där ord som i samband med seriefiguren '''Zelda''' (av Lina N.) får varje man med en gnutta inlevelseförmåga att korsa benen och förvrida ansiktet av fantomsmärtor...

Karl-Alfred.. piratkopierad?

2009-06-24T11:56:00.004+01:00

Här är ett litet klipp ur den kinesiska filmen Li san jiao wei zhen di yu men (1977), i sverige kanske mer känd som Dragon Lives Again; en s.k. "Bruceploitation"-film, dvs. en film som handlar om Bruce Lee som ett sätt att dra in cash på Kung fu hjältens död.

Nu är ju det här med lite udda gästframträdanden inte så ovanligt i Hong Kong-rullar, jag kommer ju osökt att tänka på Jackie Chans Street Fighter-parodi i Sing si lip yan (am. City Hunter, 1993)

Nåja, Karl-Alfred och Bruce Lee är ju inte de enda udda gästerna i den här filmen, andra figurer som dyker upp är: Gudfadern, Emanuelle, James Bond, Clint Eastwood (!) klädd som sin ensamme Cowboy ur Sergio Leones filmer, Exorcisten (dvs. Father Merrin, Max voN Sydows gamla rollfigur), Dracula, Zatoichi och Kwai Chang Caine.

Tilläggas kan att filmens "Bruce Lee" även uppträder i ett par av den riktige Bruces rollfigurer som t.ex. "Kato" från TV-serien Green Hornet (1966–1967), tyvärr har den här skådespelaren inget av Bruce Lee's filmnärvaro och coolness... :-(

Okej.. här kommer en liten bonus då... Jackie Chan som Chun-Li ur Sing si lip yan (1993).

P.S. Lite Trivia:

Kommissarie Closeaus kinesiske betjänt är så klart uppkallad efter Bruce Lees rollfigur i Green Hornet.

TV-serien Green Hornet hette The kato Show i Hong Kong.

Bruce Lee sade en gång i en intervju att han blev vald till rollen som Kato bara för att han var den ende sökande kinesiske skådespelaren som kunde uttala "Britt Reid" (Green Hornets alias).

Enligt TV-serien (som gjorde en crossover med den gamla Batman-serien) så kände Britt Reid och Bruve Wayne varandra och var barndomsrivaler. Vad säger DC om den kopplingen i nuvaranda universum? ;-)

En kärleksvisa...

2009-06-02T20:36:00.002+01:00

EN KÄRLEKSVISA

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

// Gustav Fröding.

Du missar väl inte Towel Day!

2009-05-25T03:00:00.001+01:00

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitch hiker can have. Partly it has great practical
value - you can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a mini raft down the slow heavy river Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or to avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (a mindboggingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you - daft as a bush, but very, very ravenous); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitch hiker) discovers that a hitch hiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitch hiker any of these or a dozen other items that the hitch hiker might accidentally have "lost". What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is is clearly a man to be reckoned with.

--- Douglas Adams (1952–2001),
The Hitchhiker's Guide to the Galaxy

Towel Day

Tortyr? Är det okej bara man kallar det något annat?

2009-05-21T20:08:00.000+01:00

Jesse Ventura... well.. Jag har inte riktigt samma politiska åsikter som Jesse Ventura... men, när jag såg detta klipp?

All heder åt Jesse Ventura!

Jag kunde inte låta bli att dela med mig av detta...

Jag borde sett detta klipp innan jag hamnade i en debatt.. Det var med en kille från Liberal Ungdom som ville att jag skulle skicka hoonom till EU... men han är för dödstraff och för att tortyr skall tillåtas... och det kan jag inte tillåta...
Hade jag sett det här klippet först så hade jag haft lättare att tala om för honom vilken idiot han är.

(Web)comic moment of the day!

2009-05-11T05:21:00.003+01:00

En blogg jag läser har ett "Cool comic book moment of the day" där de visar cool comic book moments... mest Marvel och DC då. Nåja, nu fick jag en... jag vet inte.. men en "cool"-chock när jag läste min dagliga Sluggy Freelance. Man måste ju tyvärr ha läst Sluggy förut för att förstå och uppskatta detta "coola" ögonblick, men det är verkligne en höjdare! Vi har inte sett Bunbun in action på ett tag.. Så det här är min cool webcomic moment of the day.. :-)

Vad vi ser är en upptakt till den ultimata uppgörelsen.. På ena sidan.. Oasis.. roboten som överlevt och dödat tusentals corporates. Som nyligen besegrat inte bara en massa mecha's och stridsvagnar utan även vampyrer och zombies... Den ultimata stridsmaskinen... På andra sidan.. världens elakaste vädurskanin.. Kaninen som besegrade både jultomten och påskharen. Kaninen som gav djävulen själv på tafsen...
.. och som kanske har manusförfattaren på sin sida... :-)

Dagens stripp slutar så här... jag undrar hur nästa ser ut.. kan knappt bärga mig.

Nu har jag ju inga läsare att tala om... men OM jag hade det så skulle jag genast utmana dem på ett meme... Publicera ditt favorit CCM : "Cool Comic Moment".. En av mina favoriter måste nog vara Amazing Fantasy nr 15.. Lee/Ditko och slutscenen ur den första spindelmannen-storyn... men det finns fler.

A song for Elise

2009-05-11T05:00:00.000+01:00

Kanske SPX mest förväntade album - Natalia Batistas A song for Elise. Trots att den är utgiven på engelska får den väl räknas som den första svenska YAOI-albumet. En intressant triangel av vänskap, kärlek, sex, psykisk ohälsa och självmord berättas konstfyllt och mycket fint av Natalia - även känd frpn NoseBleed studio - en seriegrupp som jag tidigare kallat "det närmaste man kan komma manga i Sverige". A song for Elise är självklart inspirerad av Manga, men här vågar jag säga att det gått en bra bit längre. Bild- och serispråket är en blandning av västerländskt och japanskt seriespråk. Inspirationen kommer i stort österifrån, men till skillnad från tidigare album så har Natalia utvecklat en egen stil, och det märks att det inte kommer att stanna där. Symbiosen av de olika kulturkrockarna är mycket fruktbar och höjer läsupplevelsen av det här albumet avsevärt. Natalia kan gå mycket långt om hon bara hittar rätt förläggare... och med lite tur så är det åt det här hållet som main-stream svenska serier kommer att gå i framtiden. Det här albumet är det första av en möjlig framtid... både för svenska serier och för Natalia Battista.

Helt enkelt ett "måste" att läsa. Om detta album inte blir nominerat till urhunden nästa år så är det nästan en skandal!

Att en fåtölj...

2009-05-10T18:11:00.002+01:00

... kan ge upphov till det här!

Jag brukar inte länka runt till saker och ting i onödan, för det känns som om jag alltid är sist med att få korn på det som är bra... men, men .. Det här är RIKTIGT bra..

Marcus Grahn har skrivit något riktigt, riktigt fint. .. och eftersom det här är Paradisäppelvägen 111, så måste jag ju faktiskt länka dit.. ;-)

Den bruna serien

2009-05-09T04:53:00.003+01:00

Nu har jag en STOR hög med material att läsa... Så det kommer nog att dyka upp fler fanzin på den här sidan... Först ut är "Den bruna serien" av Karin Käll!

Det är ett väldigt roligt fanzin som rekommenderas varmt. En hel del av serierna går att läsa på Karins webbplats: www.karinkall.se

Det här är varm vardagshumor med en förkärlek för lite lågmäld burlesk. Temat går gärna mot bajs och sex eller äldrevården. Har kommit ut i två nummer på papper och en hel del på webbplatsen. Läs och njut!

Hunger...

2009-04-29T05:00:00.000+01:00

Ett av SPX mest uppmärksammade fanzin är "Hunger" av Frida Ulvegren. Dess fluffiga utsida gav den titeln "Årets fluffigaste fanzin". Fanzinet är nämligen täckt av (konstgjord) kaninpäls. Mycket välförtjänt så blev fanzinet prisbelönt på andra plats i tävlingen om Seriefrämjandets stora fanzinpris. Nu är det ju inte bara utsidan som gör det här fanzinet värt att läsa. Insidan är dock inte lika fluffigt.. Det är en väldigt bra berättad historia utan ord om hunger och svält och den enes bröd... Efter läsningen förstår man omslaget bättre.. det är ett litet kors utskuret urpälsen i mitten på omslagets framsida... och när man läst serien så förstår man att man egentligen håller i en kaninpälsbeklädd gravsten. Mycket skarpt, känslomässigt och visuellt fantastiskt fint, men sorgligt.. och bra...

SPX i retrospekt...

2009-04-28T20:10:00.005+01:00

Jag borde egentligen ha bloggat lite på SPX dag två också... men nu blev det inte så. Tyvärr var söndagen vikt åt annat arbete.. Föreningsarbete mest, så jag fick lämna datorn hemma för att inte få för mycket packning. Vi hade Seriefrämjandets första årliga Fanzinpris att dela ut. Jag försöker övertala resten att döpa priset till "Hundvalpen", men, men...

Jag fick träffa och tala med Mike Diana - en trevlig upplevelse. Få serietecknare har drabbats hårdare än han av censur och bigotteri. Jag missade en av mina idoler - Hannes Hopf - som tydligen var i Stockholm! Attans! Jag fick dock träffa en hel del andra trevliga människor. Tomas Antila, Andreas och Diana.. - alltid lika kul att se gamla Mangakai-are. Joakim Gunnarson - en viktig f.d. ankist och Hedvig - som jag fick träffa för första gången. En gammal kärlek kom dessutom förbi SeF-bordet och log lika vackert som vanligt... En massa nya kärlekar fick man på mässan... inte minst en massa fanzin. Jag kom som vanligt hem med fanzin i högar och väskor. .. och ändå fick jag inte tag i alla jag ville ha.. Några hann ta slut.. och andra hann inte fram i tid till SPX. Jag kommer ändå att läsa fanzin i ett par veckor i alla fall. Alla skall så småningom in i Seriewikin, och några kommer att hamna här.

Serierfämjandets styrelse hade ett informationsmöte. Det hade kanske varit bra om det kommit fler aktiva och lyssnat. Vi fick faktiskt nyttig information om vad styrelsen håller på med... och de började med att be om ursäkt för saker de gjort fel. Visserligen för sent, och kanske i fel forum, men det är positivt att det kom.
Det är väl ingen hemlighet att de få aktiva som finns har så mycket att göra att de inte hinner vara styrelse riktigt. Speciellt gälelr det Fredrik Strömberg som faktiskt inte hinner med att vara ordförande för föreningen (enligt min mening då), men den nuvarande styrelsen har tydligen redan blivit medvetna omd et och jag tror inte någon på mötet inte höll med om allting i sak. En positiv nyhet är annars att revisionsbyron SeF anlitar har föreslaget en totalrevision av stadgarna.. En välkommen nyhet! Kopplar med det med en total revidering av hur styrelsen skall arbeta i framtiden så kanske man kan få den här föreningen på fötter.

Det som var synd var att det inte riktigt var läge för kritik. Det var ett informationsmöte och inte ett öppet debattmöte. Inte läge ett riktigt ställa styrelsen mot väggen. Jag fick i alla fall framfört att jag har en massa kritik som de skall få höra förr elelr senare.. och de erkände att de begått en massa misstag.
Jag hoppas utrymme för mer debatt inom föreningen dyker upp snart. kanske till årsmötet i Malmö med lite tur.

Jag uppmanar i alla fall alla medlemmar i SeF att åka till årsmötet. Är det några från Stockholm (eller på vägen mellan hufvudstaden och malmoe) som funderar på saken så kanske vi kan få ihop en gruppresa? I alla fall så ser jag det som en mycket viktig tidpunkt i föreningen just nu... Det kan till och med vara så att detta årsmöte är en vital punkt... Så varje medlem som önskar att föreningen skall bli emr aktiv och som ställer upp på SeF:s syfte: kom med till Malmö!

Det är dags för de vanliga medlemmarna att visa upp sig nu! Att visa att allt inte rör sig kring pengar, havererade forum, rättshaverister och personangrepp!

Som medlem har man ett visst ansvar... annars kan man lika gärna hoppa av och bli prenumerant i stället... With great power...

Paul Gravett

2009-04-25T12:33:00.003+01:00

Hmm.. Paul Gravett håller ett mycket intressant föredrag om självbiografiska serier!

SPX 09 - Dag 1 - KAOS!

2009-04-25T11:38:00.003+01:00

Det började vid registreringen och fortsatte sedan vidare ut på utställningsgolvet där de tre stora serieföreningarna saknade både bord och plats.. Men, men.. allt löste sig till det bästa... nåja.. nästan.. för självklart hamnade vi precis bredvid scenen.. och dagen till ära så var det rockkonsert... så man hörde knappt om någon skrek...

.... ahhh! Nu tystnade det... jag kan höra igen!

Koinobori!

2009-04-22T05:00:00.001+01:00

TIll min stora glädje så såg jag ett par "Koinobori", "Koi-Nobori" eller Karp- .. ja.. vad kan det heta på svenska? Vimpel? Banderoll? Jag tycker inte att något av dessa passar... Det som komemr närmast är de tygkoner som man hittar på flygplatser.. "vindstrutar"... Karp-vindstrutar? Okejdå... men vad är det för något? Jo, det är en japansk fisk-liknande liten tygstrumpa/vindstrut som man hänger upp under slutet av april och början av maj. Det hela har med den 5:e maj att göra.. Barnens dag i Japan och en nationell helgdag. Från början antar jag att det hade att göra med söner, men numera med alla barn. Dessa fiskar har dessutom en viss betydelse. Om jag förstått det rätt så betyder en största (översta fisken) en svart karp, pappan i huset, sedan flera karpar för varje son.. Äldste sonen har en röd. För fler pojkar i hushåller så blir det blå, violett, grön, etc.

En annan tradition på den 5.e maj är att pojkarna skall bada badkar med svärdsformade irisar... Hmm.. För att de skall bli starka.

Känns kanske lite könsdiskriminerande, men då traditionen kommer från medeltiden (och fiskarna i alla fall från 1800-talet) så får man väl komma ihåg att de tiderna var ganska könsdiskriminerande i sig. Jag har fått beskrivningen av en infödd japan där den svarta karpen var för pappa och den röda för mamma och sedan olika för barnen... Så jag vet inte hur slaviskt moderna japanska familjer följer traditionerna.. och speciellt inte japanska familjer i främmande land... Jag undrar om de som hängt upp karparna här en bit bort i Stockholm har gjort det? Är det en japansk familj, eller bara en japanofil? Kul i alla fall att hitta Kainobori på någons balkong i Stockholm.. och känna igen dem dessutom... Nu har jag ingen balkong, och jag bor ensam... men till nästa år så får jag nog skaffa mig ett par fiskar i alla fall.. ;-)

Jag kan inte låta bli...

2009-04-20T21:23:00.002+01:00

...att posta det här klippet.. Det ä bara för roligt... och en bra låt dessutom!

Nya fåniga titlar!

2009-04-18T15:20:00.000+01:00

Andreas K. A. Eldh utsågs efter mötet till
Exemplarisk Lokalpatriot, Drivande Stadgeändrare Jovialisk Ärrad Ledamot = E.L.D.S.J.Ä.L.

Per Starbäck utsågs till Skickligt länkad, ankismens skarpaste hjärna Anmkister Samman = S.L.A.S.H.A.S.

Sedan gick vi raskt över till fika och film!

Övriga frågor!

2009-04-18T14:50:00.005+01:00

Övriga frågor brukar vara den roligaste biten. Medlemskortsfrågan togs upp... Val av vice ordförande ledde till en omröstning om ifall man skulle ha en omröstning eller singla slant direkt... Slantsinglingen röstades ner.

En röst hördes som inte trodde att Stefan Diös var Stefan Diös.. För att testa detta prövade mötesordföranden ifall den klassiska sandalen (ordförandeklubban) passade Hr Diös fot. Självklart passade den alldeles utmärkt!

Per Starbäck informerar om NAFS(k):s webbplats där man numera kan logga in.

Ny ordförande vald!!

2009-04-18T14:30:00.001+01:00

Johan Blixt vald till ordförande i NAFS(k) med en överväldigande majoritet (av släktingar). Eftersom han lovade en militarisering av NAFS(k) så kan vi förvänta oss nya fina föreningsuniformer och luftvärnskanoner i kansliet?

Nåja, vi fick även Greger som kassör och Olof Siverbo i styrelsen (igen).

Ingen höjning av medlemsavgiften... Som vanligt alltså...

I'm not a crook!

Behörigt?

2009-04-18T13:32:00.003+01:00

32 närvarande.. 2 gäster.. 30 röstberättigande.. 4 poströster. Riskerar att bli spännande!

Verksamhetsberättelsen innehöll inga stora nyheter, men salen chockades av nyheten att kansliet blivit uppsagd från sin lokal!

Efter två förvirrande valtal så gick föreningen till ordförandeval...

Årsmötet börjar...

2009-04-18T13:13:00.003+01:00

Ankeborgstid kl. 13:13! Sandalen går i bordet!

Under uppropet/fastslagningen av röstlängden så märket vi att den ena ordförandekandidaten Johan Blixt gödslat lokalen med sina släktingar!

En kort handuppräckning visar att hr Blixt nästan har egen majoritet,
bara av sina egna släktingar. ;-)

KAJSA:s årsmöte del II

2009-04-18T12:30:00.004+01:00

Kajsa:s avgående ordföranden tecknar en firma!

Straxt därefter kommer revisorerna in och säger sig inte veta någonting och har inte granskat något och har inget att tillägga... varefter årsmötet med acklamation beviljar den avgående styrelsen ansvarsfrihet!

Kommentar från Br. Dum: "Var är min hamburgare!"

KAJSA:s årsmöte...

2009-04-18T12:15:00.004+01:00

12:15 startade lokalföreningen KAJSA:s årsmöte. Åtta deltagare kom in, men två var inte medlemmar och observerade bara. Verksamheten har varit inte så överhoppandes betungande... 0 kronors medlemsavgift (13 för icke stockholmare...) Hmm...

Styrelse skall sedan utses.. Hmm.. stor debatt om ordförandeposten.. Liknar mest hela havet stormar. (Sist kvar måste bli ordförande...).

Ny ordförande: Mats! Vår ordförande! Robert som kassör med rosa handväska! ... och någon okänd mus till Sekreterare... Min första (nåja.. andra..) förtroendepost bland Ankister!

NAFS(k):s årsmöte!

2009-04-18T12:00:00.002+01:00

12:00 och förste man på plats för att öppna lokalen. Åttingen på Reimersholme.

.. men först! KAJSA:s årsmöte!

Kalle Anka på webben...

2009-04-12T05:00:00.001+01:00

Som jag redan berättat så introducerade Disney för snart en månad sedan sitt nya stora community, D23, för riktigt dedicerade fans.

Vad som inte utbasunerats lika mycket är att webbplatsen även kör tre Dagsstrippar från början som webbserier, nämligen Musse Pigg, Kalle Anka och Ludde!

Inte kan jag hoppa över Kalle Anka!

Kalle Anka dagsstrippen börjar den 7:e Februari 1938, men Kalle Anka är då redan en etablerad seriefigur. Han har då under flera år dykt upp som bifigur i Musse Pigg och hans egna strippar har redan publiceras under titeln "Silly Symphonies". Till skillnad från Musse och Ludde så är Kalle Anka en renodlad skämtserie med helt fristående skämtstrippar. Kalle skulle inte utveckla som Musse Pigg en mängd äventyrshistorier. Kanske var Al Taliaferro mer fallen för skämtstripparnas modell, eller var det kanske meningslöst att konkurrera med Musse Piggs äventyr, eller Kalle Ankas serietidningsäventyr av Carl Barks? Det vet inte jag, men det vore kul att få svar på varför. Kalle Anka tecknades redan från början av Taliaferro (som även gjort KA-stripparna ur Silly Symphonies, mfl.) och det är Taliaferro som fram till CarL Barks skall definiera Kalle Anka. Seriestrippen utvecklade sig väldigt annorlunda från serietidningsserien, men den var inte sämre för det, vi träffar dock en annan Kalle, och framförallt en annan Joakim här.

Redan 1937 hade Al Taliaferro uppfunnit Knattarna. Kalle Anka gick redan från början i Sverige i Aftonbladet, ett samarbete som Aftonbladet höll i c:a 40 år.

I början är Kalle väldigt omogen, knappt tomåring som pallar äpplen och busar, och Klarabella dyker ofta up i serien. Snart mognar dock Kalle och mot slutet var han definitivt en vuxen med vuxna problem som skatter och arbete.

Klassisk Ludde!

2009-04-10T05:00:00.002+01:00

Som jag redan berättat så introducerade Disney för snart en månad sedan sitt nya stora community, D23, för riktigt dedicerade fans.

Vad som inte utbasunerats lika mycket är att webbplatsen även kör tre Dagsstrippar från början som webbserier, nämligen Musse Pigg, Kalle Anka och Ludde!

Nu tänkte jag titta lite närmare på Ludde!

Serien (och de facto figuren själv) Ludde började som en dagsstripp den 31:a Oktober 1955. Ludde kommer ursprungligen ur filmen Lady och Lufsen (1955). I slutet av filmen ser man fyra valpar.. tre cockerspaniel-valpar och en som ser ut som sin far - det är Ludde. (Här dyker den gamla klassiska Disney-frågan upp i huvudet.. Vad heter Luddes syskon?). Dagspresserien skrevs av Ward Greene, en man jag inte kunnat hitta några uppgifter om. Han skrev dock filmmanus i vanliga fall, i det här fallet manuset till filmen Lady och Lufsen, så det är svårt att säga hur mycket han var inblandad i dagsstrippen. En som var djupt inblandad var dock tecknaren Dick Moores (1909–1986). Moores gjorde Ludde under det första året, och hans träffsäkra teckningar var nog den största orsaken till att serien gjorde succé. Han var erdan 1955 en mycket erfaren dagpresstecknare - började sin seriekarriär som assistent åt Chester Gould på Dick Tracy, och hade då 1955 redan jobbat nästan tio år för Disney som serietecknare. Bland annat spöktecknare och assistent åt Floyd Gottfredson.

Runt maj 1956 slutade han dock på Disney och lämnade - mitt i en historia - över Ludde till Bob Grant och Manuel Gonzales. Framförallt Manuel Gonzales skulle utveckla sig och gå vidare och bli mycket förknippad med Disney's dagspresserier... Framförallt för sin Pluto (i Musse Pigg-strippen), men även för Ludde.

Bob Grant blev assistent åt Frank O. King på "Gasoline Alley" 1956–1969 och tog sedan över som huvudtecknare 1969–1986.

Var tog alla räliga påskkärringar vägen?

2009-04-09T21:05:00.004+01:00

Det är skärtorsdag i dag och jag har laddat upp med en massa godis... men var är påskärringarna? Vart har de tagit vägen?
Fast, sista åren jag såg dem så kom de faktiskt på påskafton i stället för skärtorsdagen, så jag är inte helt säker på att det inte kommer någon eftersläntare...

Nåja.. men av någon anledning så brukar de dyka upp i slutet av oktober i stället.. och då har jag ju inget godis hemma, så jag brukar hänvisa dem till skärtorsdagen i stället, eftersom de tydligen tagit fel på årstid.. eller kanske till och med land?

Nej... jag tror påskkärringarna dött ut på grund av de allt mer amerikaniserade TV-utbudet.. och det står jag för! :-)

... eller så har de alla redan flugit till blåkulla och kommer aldrig mer igen...

Mer godis till mig alltså.. gott men onyttigt...

Så mitt ynkedoms rop på hjälp låter i dag...

Lina kom och knacka på min dörr!!! Fräls mig ifrån godiset! Ger du mig ett hemmatecknat påskkort så skall jag fylla din kopparpanna med chokladägg och marsipankycklingar tills den rinner över!

Klassisk Musse Pigg på webben!

2009-04-08T05:00:00.007+01:00

Med buller och bång så introducerade Disney för snart en månad sedan sitt nya stora community D23 för riktigt dedicerade fans (det är ganska dyrt att gå med) med $75 / år i medlemsavgift.

Vad som inte utbasunerats lika mycket är att webbplatsen även kör tre Dagsstrippar från början som webbserier, nämligen Musse Pigg, Kalle Anka och Ludde!

Jag skall koncentrera mig på Musse Pigg först och främst. Här talar vi om Musse från starten (Historiekod YM 001) den 13:e Januari 1930. Manuset skrivs i början av Walt Disney själv, och här talar vi alltså om de enda serier där Walt själv faktiskt varit inblandad. Teckningarna utförs av legendaren Ub Iwerks. Serien tuschades av en annan klassisk Disney-animatör, Win Smith, som sedan tog över även skissandet från Iwerks.

Första omgången (Ub Iwerks/Win Smith) tog slut den 31 mars 1930 efter 68 strippar. En kort sejour på serien gjorde Hardie Gramatky (ytterligare en upptagen animatör) som tecknade stripparna från och med 9 till och med 21 juni 1930, därefter togs strippen över av en ung man med siktet inställt på animation vid namn Floyd Gottfredson.

Enligt historien så ville inte Gottfredson bli serietecknare och blev lovad att det bara var mycket temporärt, "bara tills vi hittar någon annan". Gottfredson arbetade på "Musse Pigg" fram till pensioneringen 1975 (med avbrott 1938–47). En söndagsversion introducerades 1932, även den av Gottfredson. Så småningom skulle Gottfredson förlika sig med serievärlden och i dag räknas han tillsammans med Carl Barks och Al Taliaferro som en av de tre stora disneyserieskaparna

I Sverige började Musse Pigg redan den 13:e Mars samma år. Det är bara två månader efter originalpubliceringen. Dagsstrippen började i Stockholms Dagblad - en tidning den skulle följa tills den gick upp i Stockholms-Tidningen. Det var i samband med denna serie som MPK - Musse Pigg Kamraterna bildades. En föregångare till alla senare utgivardrivna serieklubbar som Fantomen-klubben, Kalle Anka Fun Club, mfl. Ja, redan 1931 hölls en stor Musse Pigg Riksdag i Stockholm.

Serien som den går på D23 är dock inte helt intakt. Nyligen hoppades ungefär en månad över på grund av att de stripparna inte riktigt är politikst korrekta i dag. De visar afrikaner som karikerade, mycket korkade, vildar (och kannibaler... eller i alla fall Mus-ätare), något som var mycket vanligt på 30-talet, och som inte kan visas i dag ens i historisk kontext i USA.

En ny jag-bok på gång...

2009-04-05T10:22:00.004+01:00

Nu ger Egmont ut en ny s.k. "Jag-bok", det är sexton år sedan senast. Den kommer inte riktigt att stämma överrens med de gamla Jag-böckerna.. Den kommer (enligt konceptbilden jag fick) att ha svart omslag, och arbetstiteln är "Den stora boken om Kalle Anka". Doxk kommer den ha hårda pärmar, vara i samma storlek (265×355mm) och vara på 189 sidor, så den kommer att gå in hyffsat bredvid de gamla böckerna. Innehållet uppges vara "12 serier och flera intressanta artiklar av David Gerstein". Enligt uppgift så kan man redan nu beställa boken, så chansen att den verkligen kommer är hög, för om det gått så långt så bör den redan ligga på trycket, och då är det oftast för sent att stoppa. Priset jag hört för de som fått beställa är 449 kronor i butik eller 399 + porto för vissa prenumeranter.

Vilka serier som ingår är mer oklart, men det verkar vara Egmont (D-kodade) serier och andra av samma typ.

OBS! Bilden här bredvid visar inte en färdig produkt, den färdiga boken kommer att avvika mer eller mindre från denna. Vad jag skulle vilja ha är en vit bok och titeln mer som de gamla Jag-böckerna. Som det här förslaget visar så verkar designnen passa in mer med de samlade årgångsböckerna.

I raffbrynja och skitiga jeans...

2009-03-22T22:14:00.005+01:00

Jag sitter i tvättstugan. Det är mörkt ute och snön faller tungt genom natten.. Jag sitter i raffbrynja och skitiga jeans.. Dricker apelsin och morotsjuice och läser en tjock bok medan kläderna snurrar i torktumlaren och skjortorna från värmeskåpet är varma och radierar den värmen till mig.. Nytvättade kläder har en speciell varm och skön värme.. Jag lyssnar på en gammal skiva med Johnny Cash.. Inspelningen från Folsom Prison hinner spela tre gånger innan torktumlaren släpper ifrån sig sista örngottet... Passande musik på något sätt. och Johnny Cash är "The Man".Ta bort luddet ur torktumlarfiltret... Sopa golvet och tömma skyffeln i soppåsen. Samla ihop tvätten i den blå IKEA-påsen... Kolla att inget är kvar i tvättrummet. Gå ut och knacka ur sig från datorn.. Pulsa genom snön.. snön som faller.. och tillbaks till datorn.

.... ja, se det snöar...

2009-03-22T22:09:00.002+01:00

Ja, snön faller... Det snöar stora våta flingor utanför mitt fönster... och ingenting verkar ligga kvar.. Tja, våren kom ju för en vecka sedan till Stockholm enligt SMHI...Men det är inte så illa.. det snöar stilla och allt är tyst.. jag hör inte ens bilarna på vägen längre...

Min svaghet för... Tingeling!

2009-03-20T05:00:00.003+01:00

Jag kom nyligen över ett exemplar av den förra versionen av Disney-monopol. Trevlig gafik, måste jag säga... men det bästa är nog den extrastora guldfärgade Tingeling-pjäsen. :-)

Intressant det här med olika versioner av Monopol.. Som det här Disney-monopolet. Hela spelet går ju ut på att köpa och tjäna... om man tar det ur sin kontext, som t.ex. att byta ut alla gator mot olika disneyfilmer, etc. så blir allting väldigt surrealistiskt.

Det är fin grafik, och trevliga spelpjäser, men nåja... det känns konstigt i alla fall. Samma sak med ett Coca-Cola-monopol jag testade ett tag sedan... Det finns roligare brädspel än Monopol.. men framförallt så är Monopol bättre än dåliga kopior av sig själv!

Nåja, jag fick testa min nya kamera, och resultatet är ju inte så pjåkigt!

2009-03-18T22:44:00.000+01:00

Okej.. jag gick förbi Pressbyrån, och jag såg något kul. Coca-Cola har gett ut en ny flaska i serien "Happiness Factory", det är lite kul, för det är inte särskilt ofta det kommer ut en flaska med en "sleeve", eller en strumpa över hela flaskan. Det var flera år sedan det kom en sådan senast. Det här är en 0,5l PET-flaska. 2003 kom det ut fyra glasflaskor med sådana strumpor på, och det kom fem stycken för OS 2004. Den här flaskan kan säkert vara intressant för utländska samlare, och definitivt värd att bevara för framtiden.

Så ofta kommer det inte ut sådana här flaskor. Jag letade igenom en hel pressbyråbutik i dag och jag hittade bara ett enda motiv. Nu vet jag inte om det finns fler, men det är just nu inte så troligt.

Den urgamla frågan....

2009-03-18T05:00:00.001+01:00

Nej, men jag undrar.. Varför envisas bagare med att paketera Korvbröd i förpackningarom 6, 12 eller 16? När varmkorv alltid kommer i 10- eller 20-pack? Så har det varit sedan jag var liten.

... och det fåniga är att sedan några år tillbaka så har jag faktiskt sett både fem och 10-paket korvbröd, så varför envisas?

Hrmpf?

Udda saker funna vid städning; Mrs Ichinose

2009-03-16T05:00:00.002+01:00

Vad dök upp under städningen om inte en liten samlarfigur, Mrs Ichinose, från Maison Ikkoku. Det är Godai's irriterande granne... Alla udnrar hur hon kan vara gift, men maken finns faktiskt där i bakgrunden, och Godai får faktiskt träffa honom. Vad sonen gör om dagarna när han inte antingen får i skolan eller förpestar Godais liv - ja, det vet nog ingen. han är annars även bäste vän med mr Soichiro,

Den här figuren föreställer Mrs I där hon dansar sin signaturfylledans med två typiska japanska solfjädrar. Jag har inte sett dem så ofta med just den designen... patriotiskt med motiv i rött och vitt av den japanska flaggan.

... men vad tror ni inte jag hittar straxt efter om inte en av solfjädrarna! :-)

Udda saker jag hittade under städningen: Coke is it!

2009-03-09T05:00:00.001+01:00

Detta är ett litet Coca-Colaflygplan på bara en ca: 2,5 cm mellan vingspetsarna. I planet sitter en liten isbjörn med en Coca-Cola-flaska i högsta hugg.

Egentligen hör den hemma till en liten leksak som följde med hamburgare från Burger King, deras barn-meny. Eventuellt är den så gammal att det till och med kan ha stått Big Burger på den menyn, men det skall jag låta vara osagt... jag kommer inte längre ihåg hur gammal den är.. men som den är gjord i plast så ser den ju evigt ny ut! Den del som saknas är en uppdragbar jordglob, och monterat på det globen rätt så skall man få det lilla flygplanet att flyga runt jorden... men man ser nästan aldrig jordgloben på loppmarknader eller auktioner... men just flygplanet dyker upp lite då och då.

Udda saker jag fann vid städningen: Herbie!

2009-03-04T05:00:00.000+01:00

Det står bara "VW Käfer Skala 1:87" på denna folkabubbla, ingen ledtråd till vad det egentligen är, men man behöver inte vara ankist för att känna igen Herbie, den älskade skalbaggen! Det har kommit en uppsjö filmer (ja, jag har en box med de fem biofilmerna) och ett gäng tv-specialare... men denna lilla metallbil, ja, den är i metall i skala 1:87 - det är som den vanliga modelljärnvägen - är av alldeles utmärkt kvalité och en hel del charm trots sitt lilla format. Tillverkad av Schuko.

En magisk bok på Auktion..

2009-03-02T21:49:00.000+01:00

I Söndags var jag på Auktion i Uppsala-Ekeby, och där lyckades jag lägga rabarber på ett mindre parti böcker.. En av böckerna jag tillskansade mig är en intressant bok från 1940. Skriven av en Professor Louis Hoffmann.. Jag hittar ingenting om denne professor Hoffmann, men denna upplaga är mycket hårt bearbetad, och nästan som en helt ny bok av ingen mindre än den kände svenske trollkarlen Hector El Neco! Jag talar då om "Trollkonsternas bok". Hector el Neco som hans artistnamn var föddes som Nils Sture Hector (1900–1965) och var bosatt i Malmö. Han var en av Nordens mest välkända illusionister. Hector el Neco var också en av grundarna till Svensk Magisk Cirkel, den svenska föreningen för illusionister... Jag kan inte säga så mycket mer om denne trollkarl, men förutom denna bearbetning så var han inte främmande för att skriva egna böcker. En tiotal kom fram ur hans penna innan han gick bort i den unga åldern av 65 år.

Vad man plägar finna å auktion!

2009-03-01T21:26:00.005+01:00

Jag var på en auktion i Uppsala-Ekeby i dag. Där lyckades jag för en billig penning lägga beslag på ett mindre parti böcker. Nu brukar jag inte köpa böcker i parti och minut, men i det här fallet kunde jag inte låta bli då ett par fina gamla inkunabler befanns sig i ovan nämnda parti.

Barnbiblioteket Sagas "Svenska Sägner" är en mycket intressant bok. Tack vare vår moderna fixering vid exakthet och absolut historisk korrekthet - och kanske även till en del, den närmast totala historielösheten som präglar skolan och de fyra senaste generationerna som utexaminerats därur, så har mycket av den svenska sagoskatten i form av de gamla sägnerna försvunnit och ersatts av "råttan i pizzan" och dylika icke-historiska vandringssägner. Det här är en skolbok från 1921 - från den tiden då varenda skolbarn visste vem Knut Posse var - och den innehåller en hel del roliga och intressanta sägner nedteckinade och bevarade och illustrerade av några av dåtidens främsta illustratörer, kanske berömdast i dag - Jenny Nyström. Här finns sägner som Den Viborgska smällen, Sägnen om Stark-Otter (även känd som Stark-Ottar) och ett par sägner om "Gråkappan". Vilken förlorad skatt dessa sägner är.

Gröngölingsboken!

2009-02-27T05:00:00.002+01:00

Gröngölingsboken! Boken med all fakta i världen.. och där man kan göra en serie som bara handlar om .. att någon hittat något som inte står i denna fantastiska bok... Nåja, verklighetens bok är visserligen intressant, men inte på tillnärmelsevis lika uttömmande... Även om det står en hel del roligt i den.

Det har kommit ut en hel del böcker som kallar sig "Gröngölingsboken", men den jag läst i dag är den från 1972. Det var en väldigt intressant bok för en liten kotte när den kom ut. Jag vet att det var en av mina favoritböcker. I princip påminner innehållet om en barntillvänd Faktakalender, med lite mer fokus på rent handgripliga saker. Fakta rör sig fram och tillbaka över ett hudnratal områden.. Från början en översättning från italienskan, men med en god svensk bearbetning. Vissa kapitel har ju dock åldrats en aning. Vår syn på indianer är väl (förhoppningsvis) inte längre på Cowboys och Indianer-nivån, och listan över svenska förnamn är kanske inte riktigt representativ för dagens svenska förnamn. Jag undrar också hur föräldrar skulle ta emot citatet "morgonregn och kvinnotårar varar sällan länge" år 2009.

Ananrs är boken Fylld med intressanta och praktiska tips. En grundkurs i kryptologi hör väl till de mer udda inslagen. Inte för att enkla koder och chiffernycklar inte förekommit i böcker förut, men här talar man om dekryptering, och hur säkert ett visst chiffer är... Det är avancerade saker, men otroligt roligt.Spår, väder, astronomi, sjövett, första hjälpen, evighetskalender.. hur man klarar sig i skog och mark, hur man hittar riktningen utan en kompass och hur man bär en skiva som är för stor för dina armar blandas hejvilt med sjörövarskatter, flugfiske, bilens historia, filateli, världens helgdagar, bibliotek, exlibris, semaforalfabetet, glasmusik, improviserade kuvert och sittövningar för kroppen... Ja, jag tror urvalet är representativt för bredden i den fiktiva gröngölingsboken.. även om volymen självklart inte kan bli densamma.

Något händer i pocketarna?!?!

2009-02-25T05:00:00.006+01:00

Kalle Ankas pocket har länge haft ett oförtjänt dålligt rykte. KAP innehåller normalt sett de vanliga italienska serierna från Topolino, och det är faktiskt inte så dåligt. italienarna har länge haft mycket skickliga serieskapare (skickligare än egmont) och Pocketarna har en mycket jämnare kvalité än t.ex. Kalle Anka & C:o. Det utmärkta hantverket av Cavazzano, etc. lämnar inget åt slumpen... men det är på manussidan som Italienarna är hästlängder före sina kollegor. Egmonts Disney-serier har länge präglats av slentrian, utslätade historier och fantasilösa upprepningar. Säga vad man vill om italienarna - men de är inte fantasilösa och de vågar experimentera mer. De har så hårt grepp om sina Disneyserier och en stolthet över sin egen Disneytradition att de kan köra sitt eget race utan att bry sig om någon annan. Okej, man märker hela tiden att Barks varit väldigt älskad och inspirerande.. men där vi kan beundra Barks och sedan kanske försöka kopiera en bit av honom så kan man i Italien beundra Barks och sedan gå och göra sina egna grejor i alla fall. Man har experimenterat med formspråket ganska länge nu... W.I.T.C.H. kommer från Italien. "Wizards of Mickey" och den uppsjö fantasy-serier med Musse Pigg kommer därifrån.. och den nya superhjälteinkanationen av Stål-Kalle kom därifrån. Ja, även den gamle klassiske Stål-Kalle kom från Italien. Även fast pocketarna innehåller kortare serietidningsserier, dvs. hårt styrda serier - så varierar det mycket mer än Egmont tillåter/klarar. Både teckningsmässigt och framförallt bland manusen. Några manus är lite trötta.. andra kanske lite ytliga... men de flesta av dem är fräscha och innovativa.. och ett par.. är helt fantastiska! Den senaste pocketen jag läser just nu, Pocket 359 har två speciella serier, med snygga, fina och överraskande manus. En sak som jag inte vet om jag gillar är något så udda som en fortsättningsserie från förra pocketen. Först "Dubbeldeckaren" av Fausto Vitaliano, förnämligt illustrerad av Marco Mazzarello... Ett aldrig sinande vridande och vändande... Vem är vän? Vem är fiende? Spelar det någon roll? Bakom varje hörn, en ny händelse och en ny vändning. Inget förutsägbart här.. nej man blir överraskad nsätan från ruta till ruta, när Kalle måste omvärdera och VERKLIGEN inte lita på någon alls... Ja, kanske hör han själv till fienden.. utan att veta om det? En klassisk, och ändå fräsch spionhistoria... skriven EFTER det kalla kriget... Fantastiskt! Vi får se hur det går.. i nästa nummer...
"Vågspel" av Rudy Salvagnini... Jag menar.. jag kan inte ens tänka mig en sådan här historia från någon serieskapare från Egmont eller egentligen något annat av disneyserieförlagen. En liten kortare historia, men vilken pärla. Kalle mot.. ja.. väder och turens makter.. Men, men.. så skoj! .. och sist måste jag nämna Stål-Kalleserien "Manipulerade minnen" av Lucio Leoni... En längre Sf-historia i bästa tradition... Kan man ändra folks minnen? Har någon raderat bitar av Kalles Minne? Hur kan man annars vara enda personen i Ankeborg som missat en hel valrörelse?

Ajdå.. en inställd utgivning...

2009-02-23T18:24:00.005+01:00

Utgivningen av Kalle Ankas Pocket Deluxe är uppskjuten på obestämd tid. I dagarna får intresserade ett brev med följande lydelse från Egmont:

"Bäste Kalle Anka vän!

/../

Vi har tyvärr beslutat skjuta upp utgivningen av denna nya bokserie.

/../"

Nåja, jag måste nog erkänna att jag var lite skeptisk till projektet... och tydligen så har intresseanmälningarna uteblivit. Det är lite synd, för jag hade nog hängt på de första pocketarna – och det är ju lite dålig tajming då 600 av landets mest dedikerade ankister fick sina inbjudningar så sent som i förra veckan... men om intresset är stor så finns det ju en chans att det kommer ut så småningom.

Udda saker jag fann vid städning - Little Orphan Annie!

2009-02-23T05:00:00.001+01:00

Den här gången har jag hittat en lite polett.. en lyckopeng. Det står "Good Luck" på framsidan, och där finns även ett önskeben från en kyckling. Men det som gör den extra kul är Orphan Annie, eller lilla föräldralösa Annie, den kända seriefiguren av Harold Gray. Det är ingen tvekan om att det är vår Annie som avses i alla fall, bilden i mitten av polletten tar man inte fel på.

"Orphan Annie's secret society". Se och njut!

Finska Ankkor i trevligt tidskrift!

2009-02-20T05:00:00.001+01:00

Jag måste erkänna att mina finska-kunskaper är minst sagt rudimentära. Jag kan knappt ett ord Finska. Sorgligt, men sant. Det är ju dock ett grannspråk, och ett officiellt minoritetsspråk i Sverige, så man borde ju kunna mer, men, men. I tio år har det funnits ett ankistiskt blad på andra sidan östersjön. Jag har inte kunnat läsa det, men i år kom till min glädje ett jubileumsnummer av Ankklinnan Pamaus på Engelska under titeln "The National Donaldistic Magazine". Omslaget är självklart en homage till "The National Geographic Magazine" - tidskriften som Carl Barks inspirerade så av när han skapade många av sina bästa historier.

Det är verkligen intressant att läsa den här finska ankistiska vinkeln. Det här numret är tungt koncentrerat på finska konstnärer och begrepp, men det gör ju också att nästan allt i den här tidningen är något nytt och spännande! jag gillade t.ex. de gamla finska disneysamlarbilderna på 30-talet.. Ungefär samtida som våra Alfa-bilder med Musse Pigg.

Ett prisvärt nummer för att som är det minsta intresserade av Disneyserier!

Kan beställas direkt från finland:
http://www.perunamaa.net/ankistit/nationalDonaldist.html

Ankkalinnan Pamaus nr 20B, i Europa 4€, USA 5$.

Kvacktuellt!

2009-02-19T05:00:00.000+01:00

Nu är det dags för det första numret av Kvacket - NAFS(k):s eminenta nyhetstidning. Här kan man läsa en liten recension av Bild & Bubbla, lite länkar till NAFS(k):s systerföreningar i norden, mm. Föreningens årsmöte går av stapeln den 18:e April, vilket är samma dag som stockholmsavdelninge - KAJSA har sitt årsmöte. Glöm inte det. Två artiklar står ut i detta nummer av kvacket. Dels en om de unika gråtbreven som skickas till nyblivna ex-kollusorer - en för NAFS(k) unik (?) institution - och en fantastiskt fin artikel om arbetet med den stora bokserien "Carl Barks samlade Verk" av ingen mindre än översättaren koll. Stefan Diös själv. Ett - som vanligt - intressant och läsvärt Kvack!

Till slut så vill jag dela med mig av länkarna till de nordiska ankistiska föreningarna:

Ankistit ry. Finland

DDF(r) Danmark

NAFS(k) Sverige

D.O.N.A.L.D. Tyskland

Donaldistene Norge

"The Quest for the Missing girl" av Jiro Taniguchi

2009-02-18T05:00:00.002+01:00

"The Quest for the Missing girl" är en liten stadshistoria av Jiro Taniguchi. Den handlar om den pensionerade bergsklättraren Shiro, som av skamkänslor och sårad stolthet ger sig ut och letar efter efter en sedan länge död klättringsparters försvunna dotter - trots att han inte känner sig hemma i stadens larm och kultur. Mysteriet är inte så avancerat, och Shiro går mest på med ren vilja och envishet mot sitt mål. Bifigurerna är lika platta och tvådimensionella som papperet det är tecknat på. Det som gör denna historia läsvärd är att följa Shiros inre utveckling. Allt runtomkring spelar mindre roll. Utgiven på engelska från Fanfare. På 320 sidor är den läsvärd, men kommer nog inte att bli en klassiker. Nyttig läsning för de som bara sett Dragon Ball tidigare, för det här är mer Gekiga, dvs. drama.. och ett ganska lågmält sådant till lika.

Udda saker jag hittade hemma när jag städade I

2009-02-16T18:33:00.000+01:00

En gammal tuggummiserie dök upp när jag städade i dag. En fin sak, trots de primitiva omständigheterna den är gjord under. Jag vet inte så mycket om dessa tuggummibilder, alla de andra jg har är från tyskland och utan dialog - så att de skall kunna säljas överallt - men dessa är med Svensk text och såldes av OK och bifogades till deras Babaloo-tuggummi. Någon som vet mer? 70-tal är en helt fri gissning från min sida, men det kan ju vara lika fel som något annat... Just den här bilden har jag antingen fått, eller bytt till mig av den store samlaren Grönlund, och jag kommer inte läöngre ihåg vad det var han sa om dem, men överlag verkar det som att kunskaperna om tuggummiserier väldigt låga.

Jag har inte sett till något liknande på väldigt länge, inte sedan jag var liten. Så om ni aldrig har råkat ut för tuggummiserier förut så tänk er.. ett tuggummi där omslaget är dubbelt lager av två papper. Det vanliga omslaget OCH ett tunnt papper till med en serie tryckt på. Jag kommer även ihåg tuggummin med tatueringar och samlarbilder i stället... och äldre än mig kommer säkert ihåg tuggummi med små plastfigurer till.

Nåja, just det här exemplaret är en riktigt fin serie. Kalle Anka dagsstrippen från 1947-03-17 närmare bestämt. Med manus av Bob Karp och teckningar av Al Taliaferro. En stripp rakt ut från dagspresseriens storhetstid.

Für Elisabeth

2009-02-14T20:40:00.001+01:00

Für Elisabeth av Johannes Torstensson (Aggro) utpekades av många som 2006 års bästa fanzin. Jag får väl lov att skämmas för att jag läst den så sent, men det har varit många turer... och jag fick faktiskt tag i det redan förra året, så jag borde ha skrivit om det tidigare... men... eh... tja.. Vad säger man. Detta fanzin tog mig så starkt att.. jag msåte bearbeta först innan jag kan skriva om det.

"2006 år bästa fanzin" är ett understatement.

Jo, jag gillade "Für Elisabeth". väldigt mycket faktiskt.. Kanske lite för mycket på något sätt. Jag hade svårt att sova på natten och kunde inte behålla maten. Det låter kanske konstigt, men det var inte för att de var dåliga utan för att de var så bra att de triggade en massa konstiga switchar i mig som läsare. Det är också därför jag inte kunnat skriva om dem som jag borde, men det är fortfarande lite för känsligt för mig. På något sätt så.. jag skall inte säga att jag kände igen mig mer än på något mycket teoretiskt sätt, men i alla fall så är det hemskt bra. Johannes verkar ha någon talang för att överföra väldigt subtila känslor och förhållanden genom sina verk. Det enda jag kan säga är.. fortsätt. Sluta aldrig skapa serier, sluta aldrig lägga ner dig själv i dina verk, för det är något som inte kan läras ut som teknik på en skola, och det du har, vad det nu är, är unikt.

Har du inte läst det så MÅSTE du. Två fristående uppföljare finns även. "Bokstaven E" och "Längst fram i taxin". Bland det bästa man kan läsa i fanzinsverige i dag.

På något sätt rätt fanzin att skriva om på alla hjärtans dag.

Den kom!

2009-02-13T07:49:00.002+01:00

Jag fick den vackra Carl Barks konstmappen i går... Den är verkligen påkostad och lyxigt fin i guld och rött...

Mmmmy precious!

Å andra sidan är det raka vägen till vårdcentralen för mig nu... :-(