Fanzin.

Jag har nyligen läst en mängd fanzin eftersom jag nyligen gick igenom mitt fanzinbibliotek. Jag har läst fanzin från 1980-talet och framåt. Jag har en lucka ibland mina samlingar under 1990-talet, så där saknas en mängd, men annars är det kul att läsa de gamla från 80-talet.

Det första som slår mig är mängden av fanzin från framstående serietecknare av i dag. Det är tydligt att fanzinen har haft ett stort inflytande på serietecknarnas karriärer. Framförallt - antar jag - för att få bra erfarenhet. Både Johan Wanloo och David Liljemark började som ivriga fanzinutgivare, och när man upptäcker Mikke Schiréns lilla fanzinförlag så ser man nästan en profetisk förvarning om Komika förlag av i dag. Säkert är att även Mikke lärde sig mycket med fanzinen som han haft nytta av senare.

Nästa sak som slår mig är hur bra serierna är! Flera serier är så välskrivna och vältecknade att de i dag skulle platsa direkt i egna tidningar, eller på dagspressens seriesidor.

En annan sak som slår mig är skillnaden mellan 1980-tal och 2000-tal. På 1980-talet var tidningarna ganska mossiga - mycket på grund av tekniken - men de första stapplande stegen av de då unga serieskaparna är väldigt välskrivna och väl komponerade. Nu under 2000-talet så är tidningarna och serierna grafiskt mycket bättre, en hel del på grund av tekniken och en hel del för att de nya serieskaparna oftast är väl utbildade i teknik - nästan alla kommer från serieskolorna - och för att datorerna gör att produkterna får ett proffsigare helhetsintryck.

Men på något sätt... Det verkar som om de gamla fanzinen är skrivna av fans som läst serier i hela sitt liv och kan seriespråket, medan de flesta av dagens fanzinskapare är tecknare som tvingar sig att rita serier. Mycket av "drivet" och mycket av glädjen och själen verkar saknas. Det kanske är en biverkning av att dessa fanzin är utgivna av folk som går, eller nyligen har gått i serieskolorna, och alltså har mer av studietvång på sig när de gör serier. I så fall hoppas jag att det försvinner med tiden. .. eller så kanske rekryteringen till serieskolorna är fel? Jag vet inte om det är så längre, men tidigare utbildningar har varit i alldeles för hög grad inriktad på ritande och teckningar och alldeles missat att serier inte är varken teckningskonst eller romanförfattande, utan har mer gemensamt med filmen... Det är en egen konstart!

Kanske har inte dagens fanzinskapare riktigt glädjen kvar när de utsetts för disciplinen att få betyg och serierna räknas som studieresultat? Jag vet inte om det är det som är felet. Det borde inte spela någon roll. Kanske har många av dem inte läst serier i tillräckligt stor utsträckning? jag vet inte...

Det finns ju dock lysande undantag. Nosebleed studio med bland annat systrarna Batista är ett. De har helt klart kommit till serietecknandet genom sin passion för manga. Det märks på deras serier. Där ser jag en intressant framtid, och de kan vara väl värda att hålla ögonen på. Det känns som om alla i det gänget har lite av serieälskare i sig. Just nu är de i alla verk jag läst ganska opolerade och i mycket är deras olika stilar väldigt "japanska" (jag har faktiskt fått lov att gå med på att deras verk nog kan kallas "svensk manga", eller i alla fall kommer så nära man kan komma), men så småningom så räknar jag med att de fått in rutiner och skapat sig sina helt egna stilar och då får nog resten av seriesverige se upp!

Glädjande nog så läser jag fanzin även från utanför serieskolornas värld, som t.ex. Kanelängeln som jag skrivit om tidigare, och de är minst lika bra, om inte bättre.

Sammantaget så finns det hopp om svenska seriers framtid. Vare sig de nya skaparna är inspirerade av amerikanska, japanska eller fransk-belgiska serier så tror jag att de kommer att utveckla en egen stil, och min förhoppning är att det skall bli så bra att man i Los Angeles och Tokyo om 20 år pratar om den stora "serie"-vågen... :-)

Så.. om ni har tips om nya trevliga fanzin så tveka inte att skicka in dem till mig. Jag vill alltid läsa nya fanzin och jag vill alltid läsa gamla som jag missat. :-)