Manga, manga...

Vissa hatar manga, det har jag fått höra. Vissa hatar hela konceptet oerhört. Andra avfärdar all manga som ytlig, utan att veta vad de talar om... Själv avfärdar jag inget utom Marvel.. :-)

Nej.. inte ens Marvel, faktiskt... :-)

Jag läser serier för att jag tycker om dem och jag räknar inte ut en hel grej bara för att den inte passar in i min ideologi eller något. Vissa avfärdar ju allt som är gammalt, andra avfärdar allt svenskt eller allt nytt eller liknande. Dumt, dumt, dumt och dumt.

Jag läser mycket serier... ja, manga, David Liljemark och Hergé. Jag förstår inte och ser ingen mening med att slå ner på varken gamla serier eller nya serier... Inte heller på tyska, franska eller amerikanska serier generellt. Jag läser vad jag tycker om och jag ger serier från olika länder och tidsepoker en chans i alla fall. Alla förstod inte serier alls från början och många kan i dag inte läsa serier. Sedan finns det serienördar som inte kan läsa manga för att det är ett annorlunda språk, eller så är det visst publicerat i fel läsriktning.

Jag uppmanar alla att försöka dumpa fördomarna. Ge alla serier åtminstone en chans.
Kan man lära sig läsa serier överhuvudtaget så kan man lära sig läsa serier i annan läsriktning, eller med ett annat bildspråk – om bara viljan finns...

7 kommentarer:

  1. Det här kan jag bara instämma i. Livet är för kort för att man ska låta sig begränsas av fördomar och generaliseringar. En bra berättelse är en bra berättelse, oavsett om den har kryddats med stora ögon och skoluniformer, färgglada trikåer eller självutlämnande vardagsångest.

    Trevlig blogg du har. Den här kommer jag att kolla in med jämna mellanrum.

    SvaraRadera
  2. Tja, du är välkommen... Så trevlig vet jag inte om den kommer att vara hela tiden dock. Du skulle sett det inlägg jag raderade i går. Det hade jag skrivit fullt med etter och svavel. :-)

    Själv har jag lärt mig tända på skoluniformer... och stora ögon? tja.. jag är ju ankist... det skulle väl vara höjden av förmätenhet om jag skulle klaga över stora ögon... ;-) Fast.. vardagsångest har jag tillräckligt av på vardagarna.. så det blir inte stora doser vardagsångest för mig i serieväg. Mest för att inte överdosera ångesten... sådant kan vara faligt det också.

    SvaraRadera
  3. Gärna mer etter och svavel. Det är trevligt. Liksom vardagsångest.

    SvaraRadera
  4. Jag tänkte på det där du skrev om att ge alla serier en cahans. Jag har (av någon anledning) inte läst speciellt mycket manga. Nu ska jag i alla fall försöka ge mig i kast med lite av den varan. Bra skrivet!

    SvaraRadera
  5. Wörd. För att citera Åsa Ekström: Vik hädan fördommar!!

    Det jag har rätt svårt för är hm, Agust och Lotta, 91:an och dylikt. Men, jag recenserar serier och min partner är hallänning, så jag gör mitt bästa för att möta mina egna fördommar.

    Det enda jag har riktigt svårt för är när en serie är svårläst. För klottrig, jobbigt bildmanus(speciellt jobbiga bildmanus, jag hatar dem) eller meningslös på ett obehagligt sätt. Men det är nog lite annorlunda. Iofrs så dissar vissa manga pga omvänd läsordning som du skrev. Hm, fick mig en tankeställare.

    SvaraRadera
  6. SJälv har jag svårt för August och Lotta och Kronblom, men inga problem med 91:an. Jag kan inte säga varför.

    Det kan vara svårt att läsa i omvänd ordning, men det är inte svårare än för Israeler som får läsa europeiska serier på det sättet (guld att översätta manga i Israel kan jag tänka).

    Bra! Jag kan inte begära (och gör det inte heller) att folk skall ändra åsikt eller uppfattning, men om de får sig en tankeställare så har jag lyckats! Ungefär som med min Cookie-sida ( http://cookie.steamboat-willie.com ) den upprör folk och säger en massa upprörande saker (som jag själv inte nödvändigtvis står för) men var syfte är att få folk att tänka själva med humorns hjälp.

    SvaraRadera
  7. ... men om man omedelbart räknar bort japanska (och israeliska, arabiska, etc) serier bara för att läsordningen är fel eller för att teckningsstilen är ovan? Hmm.. vad mycket man missar. Särskilt gäller det nog den japanska serievärlden där bara någon promille når utanför landet och där det finns något för snart sagt vem som helst.

    SvaraRadera