It's Krazy!

George Herriman's Krazy Kat är en av de där riktigt klassiska serierna. Krazy Kat debuterade redan 1913, men är – bland oss som läser mycket serier – fortfarande en av de allra största serierna. Jag hittade följande fantastiska introduktion till Krazy Kat på Joakim Gunnarssons blogg: Sekvenskonst. (En av de mer läsvärda bloggarna på nätet, faktiskt) Det här är en animation gjord av den brittiska animationsstudion Banana Park. Det är nog en av de bästa introduktionerna till serien jag någonsin sett.

Krazy Kat älskades av tidningskungen William Randolph Hearst, som såg till att den publicerades i hans tidningar. Ibland på direkt order från Hearst. Krazy Kat är en av de första riktigt bra serierna som stack ut från resten. Herriman's vägran att göra en massprodukt, att inte följa de seriekonventioner som fanns, gjorde att Krazy Kat var den första serien någonsin att accepteras som "riktig" konst. Dess absurda humor och vägran att göra en enkel slapstick-komedi har inspirerat många efterföljare, och gör serien läsvärd – än i dag!

Serien baseras i stor del på triangelförhållandet mellan Krazy, Ignatz och Pupp, även om Herriman kryddar den enkla grundhistorien med surrealism, ordlekar och metahumor.

• "Krazy Kat", naiv katt förutsättningslöst förälskad i musen Ignatz. Tolkar Ignatz tegelstenar som kärleksbevis. Hane eller hona? Framgår inte av serien. Krazys kön var något Herriman med flit dolde. Det var inte viktigt.
• "Ignatz", Krazys (i regel) ofrivilliga kärleksobjekt. Brukar i sin irritation över Krazy kasta tegelstenar emot hans/hennes huvud.
• '''Konstapel Pupp''' (Offisa (Bill) Pupp), Coconino Countys poliskonstapel, vars huvuduppgift är att bura in Ignatz i finkan efter hans tegelstenskastande.

Som en kontrast till den förra animationen så bifogar jag ytterligare en animation, "Krazy Kat – Bugologist" från 1916:

Det animerade mediet har dock svårt att visa på seriens storhet. Senare tiders seriefigurer (Kalle Anka, Stålmannen, etc.) bygger mycket på den animerade filmen. Seriemanus tenderar än i dag likna filmmanus ganska mycket. Många av de stora serietecknarna var ju animatörer, eller kom från den världen (t.ex. Carl Barks, mfl.). George Herriman kom fram före animationens stora genomslag, och hans serier har behållit sin särart och sin läsbarhet mycket genom det. När man försöker tolka serier som någon sorts "konst" så stöter det på patrull. Det är ju inte riktigt "litteratur", även om det berättas saker... och det är ju inte "riktig" konst även om det tecknas eller målas serier... ja, det är inte ens "film"... fast det är ju nästan... Flera har försökt få in serier i samma fålla som filmen... men Krazy Kat är en av de serier som slår till mot den kategoriseringen... Den är inte filmisk. Den är inte uppbyggd som ett seriemanus från Marvel. .. och den är inte litteratur och inte konst... Den är serier för hela slanten. En alldeles egen konstform... och fullt njutbar i dag. Om man ställer ut serieskapare på gallerier i dag så är det oftast med målade bilder.. kanske serietidningsomslag. Något sådant kan inte Krazy Kat låta sig göras. Den är så intimt förknippad med serieformen att ett försök att bryta ur en bild skulle kännas misslyckat.

Har du inte läst Krazy Kat så rekommenderar jag att du genast tar din sovsäck till kulturhuset i Stockholm och lägger dig utanför i kön tills Serieteket öppnar igen i läsesalongen. .. eller att du försöker få tag på något av de album som finns utgivna. På Staffars serier hittar du de som kom ut i år (ja, krazy-samlingar kommer fortfarande ut.. efter nästan etthundra år) och för äldre utgivna album (som t.ex. Alvglans album från 1996) så finns det ett flertal antikvariat i landet, t.ex. den anrika Comics Heaven, för du vet inget om serier - egentligen - förrän du läst minst femtio sidor Krazy Kat!
Som ett litet smakprov så finns Comic Strip library med en hel del Krazy Kat-serier som hamnat i "public domain", här. .. men tro mig... Krazy, Ignatz och konstapel Pupp gör sig bäst som stor söndagssida med fint tryck... :-)