Kalle Anka & C:o nr 28 - Barks, Scarpa och Gottfredson!

Det här var droppen! Nu måste jag ringa kundtjänst och se till att jag slipper leksakerna... Den här gången kunde tydligen inte brevbäraren lämna tidningen i brevlådan ens... Hrmpf.

Över till innehållet i stället... Vi börjar med "Ett Stensäkert Klipp" av Jens Hansegård och Carlos Mota. Jag känner inte till någon av dem, och jag är väl inte särskilt imponerad. En hyffsad historia med ganska vanliga egmont-kvalité på teckningarna. Slutet var inte särskilt kul, och slutbetyget måste väl bli ett "Nåja".

Samma betyg går även till nästa historia.. Bättre intrig i alla fall, men temat känns som om jag läst det förr i olika sammanhang. Det här är inte sämsta varianten av den här storyn, men inte heller den bästa. Bäst i det här äventyret är Monolog-Malte! En underbar detalj. Jag antar att Stefan Diös måste haft roligt när han översatte denna serie. Även här har man dock missat att göra ett bra slut - en ganska vanlig åkomma bland dessa serier. Skämtet med den gamla damen är på tok för utdraget! Det hade räckt med en sida i stället för mer än tre. Annars är det slutet som drar ner betyget. Serien är skriven av Kai Vainiomäki, och man kan ana en större potential där. Jag hoppas det här är början på en manuskarriär och inte toppen. Wanda Gattinos teckningar har aldrig tilltalat mig, och de gör de inte här heller. Ankorna är lite tråkiga och bifigurerna har aldrig funkat särskilt bra.

Sedan har vi något så ovanligt som en Klasse-serie. Den svenska titeln "Inte bygga på lösan sand" är ganska fyndig. Det är en ganska bra story av Stefan Petrucchio och teckningarna är riktigt trevliga. Den här serien är ganska ny, och enligt Inducks har den inte publicerats förut, en liten trevlig liten sak. Det som slår mig med den här serien är dock att huvudpersonen Klasse lätt hade kunnat bytas ut mot nästan vilken figur som helst... Hacke Hackspett, Oswald (Kalle Kanin), Långben, Kommissarie Karlson, etc. Men när jag läser igenom historien ordentligt så märker man att det inte är manusförfattarens fel, utan problemet är Klasse Häst. Figuren har helt enkelt inte tillräckligt med eget djup för att kunna ära en historia. Tittar man bakåt till 30-talet så ser man samma sak... Det är därför Klasse, Klara Kluck och Singoalla So mer eller mindre försvunnit och anledningen till att Klasse och Klarabella aldrig kan bli mer än bifigurer som bäst. Nåja, serien är tecknad av spanjoren Xavier Vives Mateu. Han är väldigt duktig på dramatik, men kanske inte så mycket på bifigurer och bildkomposition. Sammantaget blir betyget på den här serien ett mindre "nåja".

Björnliganserien som kommer direkt efteråt är... nej.. sämsta serien i tidningen tror jag. En fånig björnbusehistoria som känns infantil i sitt framförande.. Teckningarna passar kanske i Kalle Ankas mini-pocket, men inte mer - definitivt inte till det här manuset. Ett stort "gäsp" i betyg till den här... Helt klart den sämsta serien i det här numret...

Sedan går det bara uppåt... Barks "bland de högsta hönsen" är ju en av de riktigt stora klassiska serierna. Även känd som den "polkagrisrandiga rubinen" är denna mångbottnade historia av högsta kvalité. Ironin över statusvärlden och hollywoods kändisvärld är på pricken. De olika figurerna som skymtar förbi i för- och bakgrunden på skrytkalaset i början intressanta karaktärer i sig själva. Alla skurkarna på Bov- och banditförbundets ankeborgska lokalförening är härligt utmejslade och intressanta i sig själva. Det är verkligen intressant att jämföra Björnbusarna här med Björnbusarna i den föregående serien... Det här är Barks när han är på toppen.. Inget annat kan slå det... Inget annat än möjligtvis en annan Barks... Folk får säga vad de vill om Don Rosa, van Horn, etc. men det blir knappast bättre än så här. En ren njutning. P.A. Westrins översättning håller än i dag -
förvånande nog... men hur många känner i dag till Hope-diamanten? Lustigt nog så kommer den här historien tillbaks snart igen, för om jag inte räknat fel så kommer den i nästa volym av "Den kompletta årgången".

Nåja, efter Barks kommer en Scarpa. En av de bästa italienska ank-tecknarna med ett ganska medelmåttigt manus är väl mitt intryck. Okej.. manuset är inte dåligt i sig, och när det skrevs på 80-talet kanske inte Kalles otur jämfört med Alexanders tur var lika uttjatad som den är i dag, men det tror jag inte. Själv tröttnade jag nog redan på 70-talet. Det här är ganska bra berättat, det stora problemet är att det är ungefär samma Kalle/Alexander-konflikt som vanligt utan något nytt... och det sänker så klart betyget en hel del.

Pluto är nästa serie... En gammal Murry-serie från -57 efter manus av Carl Fallberg. Nu tycker jag Murry är bäst på rena Musse-serier, men sammantaget så blir det här en rolig Pluto-serie... Den sticker inte ut gentemot andra Pluto-serier från samma tidsperiod, och på sin tid var den nog lite medelmåttig, men i det här sällskapet är den klart bättre än de flesta. Slutet är faktiskt bra, och visar att man nog tänkte mer av kompletta serier på femtiotalet - vilket verkar saknas i 80-90-00 serierna. De känns ofta lite avhuggna. Den här plutoserien är allt annat än avhuggen. Den har ett underbart slut. Det som kanske sänker betyget på denna fina Murry är att den är lite tråkigt berättad rent visuellt, men det är något som är ganska allmänt för Murry. Det är sällan han går utanför gränserna och tänjer på sitt medium. Men underbara möss blir det. :-)

Sedan blir det en gäsp-serie till "sju famnars vatten" är även den en historia jag läst förut, och den slutar väldigt förutsägbart... Jag tror jag räknade ut slutet redan på första sidan.

"Helt hönsfritt" är en Taliaferro-skapelse efter manus av George Waiss. Jag måste nämna denna då det är en av de få tillfällen man kan få läsa den på svenska då alla andra publiceringar är svåra eller extremt dyra. "365 dagar med Kalle Anka" - en jag-bok som tyvärr är den dyraste av alla "jag"-böcker, med priser som tangerar 2000
kronor - är inte den svåraste, Kalle Ankas Julbok från 1944 är inte den billigaste disney-publikationen i Sverige, så vill man läsa denna serie så får man snällt köpa detta nummer av Kalle Anka C:o eller leta fram sina gamla Vårt Hem/Året Runt från 1943.

Sista serien är den tredje installationen av "Doktor Stollbolls sällsamma serum" av Gottfredson. Jag har skrivit om de två första delarna, och det blir inte bättre än så här. Dock avslutas den här berättelsen med några frågor, bland annat "Vill du ha fler gamla serier av samma sort i Kalle Anka & C:o?". "Gå in på www.kalleanka.se och berätta vad du tycker." Vilket jag härmed rekommenderar alla läsare att göra.