Für Elisabeth

Für Elisabeth av Johannes Torstensson (Aggro) utpekades av många som 2006 års bästa fanzin. Jag får väl lov att skämmas för att jag läst den så sent, men det har varit många turer... och jag fick faktiskt tag i det redan förra året, så jag borde ha skrivit om det tidigare... men... eh... tja.. Vad säger man. Detta fanzin tog mig så starkt att.. jag måste bearbeta först innan jag kan skriva om det.

"2006 år bästa fanzin" är ett understatement.

Jo, jag gillade "Für Elisabeth". väldigt mycket faktiskt.. Kanske lite för mycket på något sätt. Jag hade svårt att sova på natten och kunde inte behålla maten. Det låter kanske konstigt, men det var inte för att de var dåliga utan för att de var så bra att de triggade en massa konstiga switchar i mig som läsare. Det är också därför jag inte kunnat skriva om dem som jag borde, men det är fortfarande lite för känsligt för mig. På något sätt så.. jag skall inte säga att jag kände igen mig mer än på något mycket teoretiskt sätt, men i alla fall så är det hemskt bra. Johannes verkar ha någon talang för att överföra väldigt subtila känslor och förhållanden genom sina verk. Det enda jag kan säga är.. fortsätt. Sluta aldrig skapa serier, sluta aldrig lägga ner dig själv i dina verk, för det är något som inte kan läras ut som teknik på en skola, och det du har, vad det nu är, är unikt.


Har du inte läst det så MÅSTE du. Två fristående uppföljare finns även. "Bokstaven E" och "Längst fram i taxin". Bland det bästa man kan läsa i fanzinsverige i dag.

På något sätt rätt fanzin att skriva om på alla hjärtans dag.