Jultomtens verkstad

Det här är väl den mest klassiska julfilmen i Sverige. I original heter den "Santa's Workshop" och hade premiär till Julen 1932 i USA.

Det finns en hel del disneykopplingar till vår jul, och det här är väl en av dem mest klassiska? Det är en fantastisk film, en klassisk Disney-kortfilm. Fantastiskt animerad. Den kom som en del i serien "Silly Symphonies", och

Den börjar dock kännas lite daterad i dag... En hel del klichéer och kulturella stereotyper som i dag skulle räknas som rasistiska. Den version som visas på julafton i Sverige är i dag lite klippt. Det var värre förut då man klippte filmen kortare av censurskäl (de rasistiska stereotyperna framförallt), men de är nu tillbaka, och senaste året var bara två scener lite klippta, och det antagligen mest av tidsskäl. Nästan alla kortfilmerna har något klippt.

En stor del av filmens charm är ju alla sångerna. Det är en blandning av nykomponerade sånger (ja, nya och nya... 1932 kom ju filmen) och klassisk musik.

"Merry Men of the Midnight Sun", Musik och originaltext: Frank Churchill (Sjungs i början av tomtenissarna)

"Hochzeitszug in Liliput", Musik: Siegfried Translateur (Spelas under leksakstillverkningen)

"Marche Militaire Op.51 No.1", Musik: Franz Schubert (Under leksaksparaden)

"Goodbye my merry little gnomes", Musik och originaltext: Frank Churchill (Sjungs av Tomten innan han flyger iväg, bortklippt från julaftonsprogrammet.)

Här sjunger man sången av Frank Churchill. Frank var en duktig låtskrivare som skrev en hel del hits, och var Disneys störste hitmakare före bröderna Sherman. Lägg märke till att det är julafton i filmen. Det är för att man firar julen i USA och alltså får klapparna på natten mellan julafton och juldagen. Av någon anledning så är det ju för det mesta så att vi i Sverige firar aftnarna (påskafton, julafton, etc.) och inte "dagarna". Jag har ingen aning, men jag gissar att det har med vårt tidigare ganska strikta lutherska (egentligen Olausarna Magnus och Petri) samhälle där själva de röda dagarna var fyllda av andakt och besök i kyrkan. Nu har vi inte längre katekesen som dagligt rättesnöre, men traditionerna lever i alla fall kvar. Ja, det är säkert en hel del ateister som går i julottan i alla fall..

Fascinerande service tomtens renar får. Man ser en hel del av renarnas namn över spiltorna, men Rudolf med röda mulen lyser (!) med sin frånvaro.

Tomten läser alla barnens brev. Som kuriosa kan nämnas att tomtens lille sekreterare som slår upp i den stora boken att Tommy (Billy i original) inte ätit sin spenat (eller i original: inte tvättat sig bakom öronen) spelas av Pinto Colvig, mest känd som Långben, eller Pluto. Tommy får till slut ett Noaks Ark... och en tvål!

Om nu någon undrar vad det står i Tommys brev så kommer det här:

"Dear Santy Claus, I'm Billy Brown
Here's a list I've jotted down
I want a giraffe and a duck and a whale
A cow and a pig with a seven-foot tail
A tiger that roars and a leopard with spots
A barrel of monkeys, a pony who trots
I want a baboon, a dog that'll bark
A walrus, a herring, a hog and a shark."

– Ha! I'll give him Noah's Ark.

Att göra schackbrädor av rutig färg har alltid fascinerat mig.

Ett helt rum med killar som gör dockor. Framsynt könsöverskridande bild? Knappast. 1930 var det väldigt få kvinnor som fick arbeta vöerhuvudtaget. Den generation som fick ersätta männen under första världskriget var tillbaks vid spisen vid det här laget, och inte förrän efter 1943 så kunde kvinnor återigen arbeta utan att skämma ut sig. Men en herre jag är bekant med berättade att den här scenen var en inspiration för honom att ägna sig åt dockor när han var liten. Är i dag dock-doktor (docktor?) och framstående dock-kännare.

Ah, liten blond flicka, "säg ma-ma".

Den här scenen känns lite suspekt i dag. Varför stämpla henne på trosorna? En duktig tryckare i den lilla flickans bak. Se hur den lilla dockan förskrämt sneglar över axeln mot tomten i väntan på sin dom. Känns det inte lite pedofilt på något sätt? Hur det går om man inte passar in ses i bakgrunden där en annan docka fått ett smärtsamt "NG" ("No Good") stämplat i häcken och sedan kasserats med trosorna blottade underst i en hög med skrot.

En stereotypisk "svart" flickdocka som självklart skall utbrista i det i USA något kontroversiella "Mammie". Tyvärr en typisk 30-tals s.k. "serieneger". Jämför med den blonda dockan i scenen innan. Mycket karikerat ansikte, tjocka läppar och en helt annan stil. Inte vackert gjort, men när filmen gjordes så var det säkert inte många som höjde på ögonbrynen. Då var detta normalt, och det är bara fem år sedan Al Jolson slog publikrekord med sin film "The Jazz Singer" där han gör en roll i "blackface".

Ett gästspel av Charlie Chaplins lille vagabond.

... och här har vi Noaks Ark som lille Tommy skulle få i julklapp...

En till stereotyp, den judiske äldre mannen. En modern shylock, med stor krokig näsa. En porträttering som är allt annat än smickrande. Stereotypa avbildningar av judar försvann i stort sett i både Sverige och USA efter andra världskriget, men har i dag kommit tillbaka i folkhemsrasismens spår. Både denne herre och den svarta dockan ovan var länge bortklippta från julaftonsprogrammet i TV, men togs tillbaka ungefär samtidigt som folkhemsrasisterna med SD i spetsen började sin framgångsmarsch. En slump?

Den här scenen är vad jag vet, fortfarande bortklippt. Innan tomten flyger iväg så sjunger han en liten stump till sina nissar. Jag tror dock inte att det är av censurskäl, utan av tidsskäl. En hel del klipp är gjorda av tidsskäl i julprogrammet. Nuförtiden finns vad jag vet bara två censurklipp kvar i hela julprogrammet. Ett i "Kalle Ankas fotografiska expedition" (kulspruta) och ett i "Musses husvagn" (Långben sticker en gaffel i ett strömuttag).


.. och så bär det iväg för att lämna julklapparna till de små barnen. Året efter (1933) kom en fristående fortsättning på den här filmen ("The Night Before Christmas") som visar vad som händer när tomten delar ut klapparna.