Ett manga-tips från 1800-talets england...
Emma. En trevlig historia som utspelar sig i 1800-talets England. Okej.. Det finns stora brister. En sådan är då att skaparen gör en stor poäng av sin källforskning och historisk korrekthet, men som europé så märker man en hel del märkligheter. Inte alls så många som t.ex. i Ozamu Tezukas Adolf (en måste-läsning i sig), men tillräckligt för att man skall bli lite irriterad och just för att det är lite av grejen med serien så blir det lite extra störande. Kan man dock bortse från den lilla störningen så får man dock en underbar serieupplevelse med en välberättad historia, även om den då går långsammare än vad man är van vid i västerländska serier (mangaskapare har aldrig varit begränsade av 32 sidor och serierna har utvecklats i en obegränsad tradition).
På det hela taget en serie att rekommendera. Kommer som pocket från BonnierCarlsen och är nu avslutad i och med volym 7.
Av samma författare börjar nu även Shirley ges ut, en avläggare från Emma som utspelar sig under samma period i England.
Emma och Shirley av Kaoru Mori.
Ett annat gott exempel på en i princip bra manga som dock blir väldigt konstig att läsa för en europé är Naoki Urazawas Monster. Den skall utspela sig i Tyskland på 1980-talet, och är för en manga väldigt realistiskt tecknad, men jag har ändå svårt att vänja mig vid tanken att de tyska personerna (hjälten är dock japan) skall föreställa just äkta tyskar och inte japaner som spelar tyskar... Förutom att ungdomar har gammaldags namn som Johann och Dieter, och att personer beter sig väldigt "japanskt" i vissa scener (en flicka kommer för sent till föreläsningen och bugar sig generat för sin professor), är det just den fotografiskt exakta "lokalfärgen" som stör.
SvaraRaderaDet skulle vara kul att veta vad det var för märkligheter som du upptäckte i Emma. Jag är väldigt förtjust i den här typen av kulturkrocksserier.
Det är inte så många märkligheter i sig, förutom språket, då.. Som inte liknar något vettigt (man talar med en persom som "han" och om sig själv som "hon"). Det som jag hakade upp mig på är väldigt subtila saker som personernas inställning och hur de beter sig som känns japanskt snarare än engelskt. Inte för att det finns någon levande person som kan veta hur viktorianska människor tänkte, men det finns en mängd litteratur i ämnet, och flera figurer beter sig väldigt japanskt, även om det kanske är ålderdomligt japanskt. Det är som om man förväntar sig att alla skall buga sig för varandra, även fast själva bugningen inte finns i serien. Som sagt.. Kaoru Mori är väldigt noga med detaljerna, så några direkt påtagliga saker kan man inte hitta. Det är liksom tänket bakom figurerna som inte riktigt stämmer. Dessutom tror jag att alla de lättklädda damerna och flickorna i orientaliska (indiska?) dräkter nog skulle väcka betydligt mer uppseende i verkligheten jämfört med i serien... och så klart... den är inte lika skitig som den borde varit.. :-)
SvaraRaderaJag kan inte ge några bra exempel på rak arm, det *är* ett fiktivt england som beskrivs, men läs gärna Emma själv (rekommenderas) så är jag säker på att du träffar på en hel del.