Gott nytt 2010

"My God! It's full of stars!"

Lisa vill till filmen?

Här har vi en liten efterlysning så här i julens efterdyningar...

Det är serien "Lisa vill till filmen" som jag behöver hjälp med, och kanske lite upplysningar...

Den här rutan hittade jag i tidningen Husmodern nr 46/1934:


Du kan klicka på bilden för att få se en större version.

Vem har gjort den? Är det en svensk eller utländsk serie?

Så här ser signaturen ut i lite större storlek:

Har du något svar så är du välkommen att posta det här som en kommentar eller maila till: ComicQuest@steamboat-willie.com

Julresan...

Den fjärde favorit-jul-serien jag skall dela med mig av är en till av Carl Barks, nämligen "Julresan", eller i original "Search for Cuspidora".

I korthet så handlar historien om en jul när Joakim drar iväg Kalle och Knattarna att leta efter en sjunken båt Gullankan (Gullankia i senare översättningar) över självaste julen. Knattarna klagar ju över att jultomten inte kommer att hitta dem i en ubåt, och Joakim försöker trösta dem emd att "presenterna ligger under granen när ni kommer hem nästa vecka". Det hjälper dock inte.. När de kommer fram till den väntade vrakplatsen så vimlar det va bärgningsfartyg och Joakim blir allt mer frustrerad och rädd för att någon av dem skall hinna före honom till skeppet. Dock veknar hans hjärta närhan får ett julkort av knattarna till frukosten så han drar iväg femtio sjömil bort och tar emot en sändning från ett av sina flygplan. Det är julklappar till Kalle och Knattarna!
Dock visar det sig att skeppet inte ligger där det rapporterats, utan där Joakims ubåt hämtade julklapparna i stället, 50 mil från den förmodade vrakplatsen.

"Julresan", orig. "Search for Cuspidora" av Carl Barks, 1955. Ursprungligen publicerad i Walt Disney's Comics and Stories nr 172. En tiosidorshistoria. Historiekod: W WDC 172-01.

Jul i Pengalösa!

Ja, jag erkänner. Jul i Pengalösa måste vara den allra bästa julserien genom tiderna. Den är i alla fall väldigt bra! I omröstningar om Disneyserier så hamnar den här historien alltid väldigt högt. Det har nog att göra med den värme och det engagemang som man förnimmer från Ankorna. Om någon tycker Disneyserier är tråkiga så har ni inte läst Barks när han är som bäst, eller Don Rosa när han är som mest engagerad!

Jul i Pengalösa gjordes 1952, och Barks kom fortfarande ihåg den stora fattigdomen under det tidiga 30-talet. Armodet och fattigdomen i den här serien är mycket påtagligt, liksom kontrasten mellan ankornas värld och stadsdelen Pengalösa. Till och med husen och bakgrunderna byter stil till en mer realistisk när vi kommer in i den fattiga stadsdelen. Alla kläder är lappade, och står i skarp kontrast till de mycket mer stiliserade ankorna.

Om någon disneyserie någonsin haft en politisk och social agenda så är det den här. Klassklyftorna har aldrig varit så tydliga som i "Jul i Pengalösa", men samtidigt så har heller aldrig glädjen och det positiva budskapet varit så tydligt.

Barnen är fattiga, men de har drömmar och önskningar som alla andra. De är visserligen fattiga, men de är inte på något sätt sämre än andra barn.

Joakim - den otroligt rike misantropen förlorar här alla sina pengar, men trots den så framstår han som materiellt rikare än vilket fattigt barn som helst, men samtidigt också den mycket andligt fattigare. När Joakim, den rikaste ankan på jorden - stöter bort Kalle från parkbänken. Kalle är en bedragare.. han spelar tiggare, men med ett ädelt syfte. Joakim stjäl hans plats för egen vinnings skull. Det blir också hans olycka - för den enda slant han lyckas tigga ihop blir även slanten som får kannan att rinna över, eller i det här fallet, droppen som får botten att ramla ur pengabingen.

När han då blivit "fattig" (fabriker, inkomster, nä, vadå?) så blir han snyltare... Barnen i Pengalösa vill inte ligga någon till last, men den rike Joakim blir ännu mer snyltare än han varit förut. När han äter upp Kalle och Knattarnas julmat är det med skuld och skam han fjättrar dem till att låta honom snylta på dem:
– "Var det min tredje portion havregröt, käre brorson, eller var det min fjärde? Jag ser inte bordet för alla tårar!"

Ja, till och med Alexander - den odräglige turknutten och ärkeegoisten kan se det behjärtansvärda syftet, även om han då måste önska riktigt starkt... "men att önska är att arbeta..."



En sak som slår mig som lite mer modernt än vanligt är könsrollerna i den här historien. Ankorna är som vanligt, och Kajsa går till damerna i sin syklubb för att anordna en julfest för barnen i Pengalösa, men i själva pengalösa är jämlikheten lite bättre.. Här ser vi pappor som tar hand om barn, och alla ungar - både flickor och pojkar - ser fram emot att leka med leksakståg! Det är ju långt ifrån ens dagens nivå, men för att vara gjort i 1950-talets USA så är det en märkbar skillnad mellan den här och andra serier från samma tid. Kan det vara nöden som i det här fallet pressar fram mer likhet mellan könen?

Barnen i penglösa tänker dessutom mer på andra än resten av staden.. Där folk inte vill ge pengar till en kalkon och ett leksakståg, och Joakim som symboliserar den totala egoismen så föreslår barnen att man skall dra ett tåg "förbi lame Rubens hus så han kan se tågen gå förbi."
– "Vi drar en ledning till hans säng, så kan han sköta signaleringen!"

Som alla stora serier så finns det dessutom en hel mängd roliga citat:

– "Min Herre. Ni ska ge en slant till ett julkalas för fattig barn!"
– "Det hade jag gärna gjort käre vän, men jag är på väg till Joakim von Anka för att betala en räkning!"
– "Ett sådant skäl måste man respektera!"

"Jul i Pengalösa", orig. "A christmas for Shacktown" av Carl Barks från 1952. Historiekod: W OS 367-02. Jag har utgått från den svenska publikationen i Walt Disney's Serier nr 12/1954 i Axel Norbecks översättning.

The Night before Christmas!

Jultomtens verkstad är en film som väl är välkänd för alla svenskar, men året efter (1933) så kom det en fristående uppföljare... Som tar vid där den andra filmen slutade. Det är "Tomtens julnatt" eller som den heter i original "The Night Before Christmas". Den har visats på TV lite då och då, på olika kanaler - men den hör väl inte till några svenska jultraditioner.

Filmen hör till serien "Silly Symphonies", en ganska påkostad filmserie där Disney utvecklade själv animationstekniken. I dag känns denna film inte så speciell, men ingen annan gjorde filmer av den här kalibern. Filmen är till att börja med i technicolor - vilket skulle bli det enda regerande färgsystemet när det mognat ordentligt. Disney hade vid det här laget fortfarande ett exklusivt kontrakt som gav honom ensamrätten på technicolor för animerad film. Färgfilm var fortfarande mycket dyrare än svart-vitt, ja den första färgfilmen med Musse Pigg kom inte förrän 1935, så att se den här filmen på bio till julen 1933 måste ha varit en upplevelse för både vuxna och barn.

Det hör ju till den amerikanska jultraditionen. Med tomten genom skorstenen, strumpor upphängda vid öppna spisen, etc... och det här är ju juldagen också, då man vaknar till presenterna och inte som i det här landet där man delar ut klapparna direkt efter Kalle Anka. .-)

Jag undrar vad hur tomten gör på riktigt små hus... Där det är ännu mindre plats för ett renspann att landa?

Självklart så måste även den här filmen ha en leksaksparad!



Musse Pigg har vid det här laget (sex år efter debuten 1928) blivit en etablerad figur och deltar följdriktigt i leksaksparaden som en Musse Pigg-leksak. Men vad gör den svarta dockan i bakgrunden med fåret? Återigen så konfronteras vi med den stereotypa synen på den svarta amerikanen.



Medan leksakerna klär granen (!) så lämnar tomten presenter i barnens strumpor. Inget konstigt där, förutom att den feministiske tittare nog skulle direkt märka det mycket könsbundna urvalet av leksaker. Men vi talar dock om 1933 här.


En sak man kan undra över är dock tomtens fascination för docktrosor! Det kanske har med Walt Disney's fallenhet för "stjärtskämt" som är ganska omvittnad.


Barnen hör festen en trappa ner (först smyger tomten för att inte väcka någon.. sedan ställer han till med ett hejdundrande partaj som ingen kan sova till, kan någon stava till "plothole"?) och vaknar.

Här har vi ett klassiskt tidigt Disneyskämt. Luckan i den unge pojkens sparkdräkt är oknäppt och han visar baken för publiken. Det är omvittnat att Walt själv ofta skrev in just skämten med nakna små bakar, underbyxor och uppdragna kjolar. Även Mimmi och Långben har råkat ut för det här. Nåja, dessa typer av skämt försvinner så småningom, men Disney var ju ganska ung 1933 (född 1901) och tydligen fortarande lite juvenil i sin humor. Det här är dock på sluttampen för dylika skämt - han var mycket värre några år tidigare.

Ytterligare en person i "blackface". Det skulle inte gå hem i amerikanska stugor i dag, men på den tiden lade man nog knappt märke till det.
Det får väl skrivas på kontot för ändrade tider.



Så drar tomten iväg till slut...

Jul på Björnberget

En av de två kanske allra bästa julserier som någonsin gjorts är Carl Barks "Jul på björnberget" (orig. "Christmas on Bear Mountain"). Ja, den enda serie som kan konkurrera är egentligen bara "Jul i Pengalösa" . I NAFS(k):s bästisomröstning slår Pengalösa (plats 2) Björnberget (plats 26) med stor marginal, men enligt min mening så är Björnberget undervärderat. Okej, jag kan erkänna.. Pengalösa är bäst! ... men jag gillar Björnberget mycket. Det är en rolig julhistoria, och den introducerar Joakim von Anka! Bara en så'n sak!

Jul på Björnberget
Kall’ Ankas morbror han var rik, ensam sur och grå, var med år tjuguåtta ren och var ren gammal då; nu bodde i sin binge han och åt sitt bröd och vann’, och fick sig nu en vild idé, att testa ankor lite grann.
Joakim han satt nu där på julen helt allén, och tänkte ut en vildsint plan, till dagen efter ren; att testa släktens svarta får ifall anka eller mus, sänder Kalle till berget opp, att bo i morbrorns hus.
Tre knattar följde också med, de kan ej lämnas kvar, när vankas jul på snöig topp där man med släden far; de behöver inte trugas att gå på sådan fest, de känner ej de arma små att allt är blott ett test.
Besvikna blev ej hjältar vid stugan i snön vit’, för gnidaren, så generös, han hade skickat dit, klappar, gröt och havets gott, och skinka i ett krus allt vad man önskar utom blott, en gran med juleljus.
Fram med yxan det är blott att ut på berget gå att hugga åt sig det man ej av morbror kunde få; men medelvägen fick man ta, man inga granar fann, en hålig stam de höggo ned i brist på något ann’
Ej kunde våra ankor ana att de fått en liten gäst, objuden som han var till deras glada högtidsfest; Sen i lampan gömd, när skrämd av björn blir Kalle, pekar han åt Knattarna att jaga lille nalle.
Mamma Björn hon vaknar opp och undrar argt att var? är telningen, min lille kott som helt försvunnit har; Var är min skatt, min lilla vän, han har dragit bort sin kos, att spåra’n upp är ingen match för björnmors fina nos,
Defenestrerar prompt gör Kalle med sin egen kropp, när mamma björn har fräckheten att plötsligt dyka opp; en ilsken björn är ingen match för för fyra ankor små, nu mindre lätt det genast blir när björnarna blir två.
Ett par björnar utan prut åt all den mat som fanns, och ankor kunde titta blott, ifrån en viss distans; Kalla ankor fryser där i snö och kyla, rått, men björnmor somnar skönt som den, vid öppna spisen gott.
	Våra hjältar kläcker nu, en plan så fint och käckt att smyga in och binda björn som sover, å så fräckt; Den lille knattar tar om hand, och Kalle repet greppar, att mamma björn knyta ihop när över hennes läppar, kommer en pust så skrämmande där huggtänderna glimmar, att Kalle inte orkar mer och ner på ramen svimmar. Knattar jagar liten björn på fyra hjul, ej rädda alls för den mens Kalle sover sött och lugnt vid björnen som en vän.
Nu dyker in på denna scen, vår skurk, vår Joakim von Anka med björnskinnsdräkt och stora kliv, han in i huset vanka; En Björn! Vad hemskt, men knattarna ej stannar; och i nästa rum vår Kalle där, med stora björnen nannar.
	Han tittade på Kalle där han hade svimmat ut, han hade kämpat som en and, och modet det var slut; han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek, väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek. I björnens ramar vilar han, så fridfullt där på rygg, till synes lugnt och modigt an, helt och hållet trygg; när björnen pustar nu igen och sedan andas in, blir gnidaren så jätterädd, han hoppar ur sitt skinn.
…
”Den ankan visste allt om mod, det måste erkänt bli,” så talte millionären blott, han visste mer än vi. ”Kalle han skall ärva, han skall bli här vid min arm, en arvinge jag haver fått, med ädel , tapper barm.” ”En gåva vill jag nu, till den tappra anka ge något litet passande, se här om jag får be;” Men varför svimmar tappre från äventyrets fjäll, så blekt och skrämset kvackande, bara för en fäll?
Carl von Barks & Johan Ludvig Ankeberg med benäget bistånd från koll. 1382, Steamboat Willie

"Jul på björnberget", orig. "Christmas on Bear Mountain" av Carl Barks från 1947. Historiekod: W OS 178-02

Jultomtens verkstad

Det här är väl den mest klassiska julfilmen i Sverige. I original heter den "Santa's Workshop" och hade premiär till Julen 1932 i USA.

Det finns en hel del disneykopplingar till vår jul, och det här är väl en av dem mest klassiska? Det är en fantastisk film, en klassisk Disney-kortfilm. Fantastiskt animerad. Den kom som en del i serien "Silly Symphonies", och

Den börjar dock kännas lite daterad i dag... En hel del klichéer och kulturella stereotyper som i dag skulle räknas som rasistiska. Den version som visas på julafton i Sverige är i dag lite klippt. Det var värre förut då man klippte filmen kortare av censurskäl (de rasistiska stereotyperna framförallt), men de är nu tillbaka, och senaste året var bara två scener lite klippta, och det antagligen mest av tidsskäl. Nästan alla kortfilmerna har något klippt.

En stor del av filmens charm är ju alla sångerna. Det är en blandning av nykomponerade sånger (ja, nya och nya... 1932 kom ju filmen) och klassisk musik.

"Merry Men of the Midnight Sun", Musik och originaltext: Frank Churchill (Sjungs i början av tomtenissarna)

"Hochzeitszug in Liliput", Musik: Siegfried Translateur (Spelas under leksakstillverkningen)

"Marche Militaire Op.51 No.1", Musik: Franz Schubert (Under leksaksparaden)

"Goodbye my merry little gnomes", Musik och originaltext: Frank Churchill (Sjungs av Tomten innan han flyger iväg, bortklippt från julaftonsprogrammet.)

Här sjunger man sången av Frank Churchill. Frank var en duktig låtskrivare som skrev en hel del hits, och var Disneys störste hitmakare före bröderna Sherman. Lägg märke till att det är julafton i filmen. Det är för att man firar julen i USA och alltså får klapparna på natten mellan julafton och juldagen. Av någon anledning så är det ju för det mesta så att vi i Sverige firar aftnarna (påskafton, julafton, etc.) och inte "dagarna". Jag har ingen aning, men jag gissar att det har med vårt tidigare ganska strikta lutherska (egentligen Olausarna Magnus och Petri) samhälle där själva de röda dagarna var fyllda av andakt och besök i kyrkan. Nu har vi inte längre katekesen som dagligt rättesnöre, men traditionerna lever i alla fall kvar. Ja, det är säkert en hel del ateister som går i julottan i alla fall..

Fascinerande service tomtens renar får. Man ser en hel del av renarnas namn över spiltorna, men Rudolf med röda mulen lyser (!) med sin frånvaro.

Tomten läser alla barnens brev. Som kuriosa kan nämnas att tomtens lille sekreterare som slår upp i den stora boken att Tommy (Billy i original) inte ätit sin spenat (eller i original: inte tvättat sig bakom öronen) spelas av Pinto Colvig, mest känd som Långben, eller Pluto. Tommy får till slut ett Noaks Ark... och en tvål!

Om nu någon undrar vad det står i Tommys brev så kommer det här:

"Dear Santy Claus, I'm Billy Brown
Here's a list I've jotted down
I want a giraffe and a duck and a whale
A cow and a pig with a seven-foot tail
A tiger that roars and a leopard with spots
A barrel of monkeys, a pony who trots
I want a baboon, a dog that'll bark
A walrus, a herring, a hog and a shark."

– Ha! I'll give him Noah's Ark.

Att göra schackbrädor av rutig färg har alltid fascinerat mig.

Ett helt rum med killar som gör dockor. Framsynt könsöverskridande bild? Knappast. 1930 var det väldigt få kvinnor som fick arbeta vöerhuvudtaget. Den generation som fick ersätta männen under första världskriget var tillbaks vid spisen vid det här laget, och inte förrän efter 1943 så kunde kvinnor återigen arbeta utan att skämma ut sig. Men en herre jag är bekant med berättade att den här scenen var en inspiration för honom att ägna sig åt dockor när han var liten. Är i dag dock-doktor (docktor?) och framstående dock-kännare.

Ah, liten blond flicka, "säg ma-ma".

Den här scenen känns lite suspekt i dag. Varför stämpla henne på trosorna? En duktig tryckare i den lilla flickans bak. Se hur den lilla dockan förskrämt sneglar över axeln mot tomten i väntan på sin dom. Känns det inte lite pedofilt på något sätt? Hur det går om man inte passar in ses i bakgrunden där en annan docka fått ett smärtsamt "NG" ("No Good") stämplat i häcken och sedan kasserats med trosorna blottade underst i en hög med skrot.

En stereotypisk "svart" flickdocka som självklart skall utbrista i det i USA något kontroversiella "Mammie". Tyvärr en typisk 30-tals s.k. "serieneger". Jämför med den blonda dockan i scenen innan. Mycket karikerat ansikte, tjocka läppar och en helt annan stil. Inte vackert gjort, men när filmen gjordes så var det säkert inte många som höjde på ögonbrynen. Då var detta normalt, och det är bara fem år sedan Al Jolson slog publikrekord med sin film "The Jazz Singer" där han gör en roll i "blackface".

Ett gästspel av Charlie Chaplins lille vagabond.

... och här har vi Noaks Ark som lille Tommy skulle få i julklapp...

En till stereotyp, den judiske äldre mannen. En modern shylock, med stor krokig näsa. En porträttering som är allt annat än smickrande. Stereotypa avbildningar av judar försvann i stort sett i både Sverige och USA efter andra världskriget, men har i dag kommit tillbaka i folkhemsrasismens spår. Både denne herre och den svarta dockan ovan var länge bortklippta från julaftonsprogrammet i TV, men togs tillbaka ungefär samtidigt som folkhemsrasisterna med SD i spetsen började sin framgångsmarsch. En slump?

Den här scenen är vad jag vet, fortfarande bortklippt. Innan tomten flyger iväg så sjunger han en liten stump till sina nissar. Jag tror dock inte att det är av censurskäl, utan av tidsskäl. En hel del klipp är gjorda av tidsskäl i julprogrammet. Nuförtiden finns vad jag vet bara två censurklipp kvar i hela julprogrammet. Ett i "Kalle Ankas fotografiska expedition" (kulspruta) och ett i "Musses husvagn" (Långben sticker en gaffel i ett strömuttag).


.. och så bär det iväg för att lämna julklapparna till de små barnen. Året efter (1933) kom en fristående fortsättning på den här filmen ("The Night Before Christmas") som visar vad som händer när tomten delar ut klapparna.